Så jag flydde blöggen, packade ner mina känslor i ett fyrkantigt tänkande & slog läger framför tv:n med proviant som skulle kunna mätta ett helt terminsgäng på fat camp, det upptäckte jag snart var ett lika dåligt drag som att gå runt i buffaloskor & benvärmare i trettio graders greklandsvärme eller busringa på hos en potentiell våldtäktsman ökänd för sin jägarinstinkt & sina snabba ben. Semester betyder inte panacottig laid back livsnjutning, det betyder mer tid till att fördjupa sig i meningslöshet & väggåskådning samtidigt som man slickar i sig det sista från varje familjebox med billig kvantitetsglass. Som att ligga helt öppen & lealös & bah ”ja ta mig, förstör mig!”
medan livsledan ( som har mage nog att kunna kväva vem som helst + en osmaklig tatuering av en ros på axeln) dunkar på från överläge. Och när jag helt sonika slukade något havrefrasigt 3am-ihopsläng med bakformarna på så kunde jag verkligen känna smaken av bränd & krispig surrender.
Staycationschema: Kaffe. Käka. Fulkultursglo. Bajsa. Ligga i sängen & vara lika tråkig som Vampires Suck. Om & om igen. Och jag bara undrar, hur mycket reklam för Proactive ska en människa behöva stå ut med innan det totalt slår slint?
Läs även andra bloggares åsikter om
blogg,
fetma,
depression,
livsleda,
meningslöshet,
tv,
proactive
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]