söndag 15 februari 2015

No more lies, deep depression after feeling high, and it's suicide, i'm a prisoner of 72nd Street. [Alternativt:You're really cruel, Tracy. I mean, I'm sure you can be a sweet kid when you want, but right now you're a really bad influence. I mean, you cheat, you lie, you steal...]





۞ Några linor makenofuckingnsense ---- Från batchar av raaaawwbollar med touch av strimlad vardagsförgyllad morot till müslibars med multipower till zippåsar med methiopropamine till synthcaine till samples av dubiösa sifferkombinationer. Så blådåren är inte bara en smällkaramell utav ett olidligt ängstlig inwärtesrassel & ett skumt schakt av eskapism & en latent suizidsträvan, utan upptäcker också arvnaturella anlag av en xtremt intensivt blåögdhet.

Som att det fanns ett tillräckligt. Som om högtidligheter gick kryssa över som en flanerande klacksparksstoiker  & bara äha förbi en tradition; för att det förstås kommer många fler fröjdmöjligheter att carpa that diem mellan sina händer, riva upp den som en ivrig & halysten yngling & ta in hela la dolce snövita genom rosa sugrör. Som om jag var gjord av excellent nonstick, att glättig & momentan  kläm & fart aldrig riktigt skulle fastna eller utkristalliseras till översvällande , otyglade otygscravings & skåptjackande.
Och jag har brådstörtande brassat & bränt alla allena broar till ett långt, förtidspensionerad liv med fönsterförtretfuldopp  & en utspädd kaffeklatsch med mina bondmissar, medikamentspanandes på den blomstrande ungdom som fortfarande har en chans att inte vissna bort till något rutintorrt & förbrukat, som nästan har en hel lajftime att hoppas på en bättre bellevue som ännu inte hunnit krympa ihop till en måttligt flatterande dödsannons i dagstidningen. Inte för att spoila men jag fortsätter leka med tändstickor & distanserar mig från brottsplatsen. 


[Veckans bästa emokombo att glo ihjäl sig på. Chillz.]
This Is the End, utan Seth Rogen & James Franco. Det här är rakt down the rabbithole, en irresponsabel, irreparabel irrgång genom en vanvettstripp som aldrig får lämna några dagsljusexponerande  mpx-smulor, smsessiga gäldhögar & snedspår efter sig.   Det här är när lammen tystnar, drar sin sista trötta suck eller hamnar på hispan & goghar i sig gul färg. Lånad tid, det är sådant man skriver under på ordbanken. 


Speedos, nydefinition – att kicka loss på något som kickar ut flegmatikern ur en. Använd i en mening:” Men speedos för fan!”. Tänk; Yalla yalla! 
Och så en  slängkram av gräjtfulness till anonälsklingen som bara sådär slängde in en oh my husgud- $edel på mitt konto. Sänder ett såklartsvårt tack gånger tusen på canvas blöggledes ------> 
[ Bukowski. Oväntat.]

 Och så göttar man ner sig i lite åldrande lördagsvisdomar: 




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,