Normal people scare me

I felt better when everything was in disorder- Bukowski. 

Iheartthis. Ett av mina bästa & ballaste köp någonsin, gjord av den fantastiska pysselvirtuosen på denna adress: http://alexjzon.blogg.se/

Dagens Känsla. Alltid en av världens bästa filmer.  

Mitt hjärta klappar inte så mycket för rött för tillfället, det klappar för sorgdräktsvart & vita liljor, för en skönmålad & sjuckert finstämd minnesstund & en flopp på piedestal. Jag hade tänkt plita ner några feta rader om hur man pre-tvåtusenfjorton tog ytterligare krafttag för den svenska, sköna välfärden genom att slå ett slag för dyrare sjukvård & ekonomiskt klubba ner nervklena l0sers som har mage att sitta & tjöta om sina förbannade hobbyfobier & suicidtankar istället för att ge sig ut & vara lönsam i samhället,

om en miljöpajsare som föredrar Dom Pérignon & Karat Caviar framför kådaklibbiga fingrar & gödselhögar & som höjer ett varningens pekfinger för att utsläppen från flygen ökar dramatiskt men är en av dem i Sverige som uppskattar höga höjder mest. ”Men jag måste ju komma i tid” försvarar han sig förnumstigt med;

och det är klart man måste förstå. Hans tid är värdefull. Vi andra bör glida fram i etanolbilar som vi inte har råd med nästa gång vi känner för att åka tvärs över landet för att se en zuperztar lyfta taket på någon mastodontisk arena –

 vilket föresten sådana som jag som trilskt skakar på huvudet & muttrar att ”Men jag har ju ingen lust att vara frisk har jag ju sagt” för den delen inte heller har flis till & får nöja oss med att gratisglutta på allsång för seniorer under sådana där trivselkvällar, med varmkorv för en femma, i parken. Nu blev det ju några rader ändå så jag kan ju fortsätta att blossa på min Chesterfield som man höjt skatten på & avsluta med att vare sig dem står & dunkar huvudet mot väggen i den röda eller blå vågskålen så har vi att göra med riktiga jävla praktretards, fast det är ju inte direkt någon purfräsch nyhet.

Men höj i alla fall era glas med fabrikstillverkad päronsaft för Umeås kommunalrådstolthet Lennart Holmlund som gått ut med att tiggarna i stan åker runt i najsiga Mercedes & snattar oxfilé på Strömpilen för att ”någon sagt det till honom”.

Har dock betydligt roligare saker att tänka på. Som att planera min begravning till exempel. 

  1. Björn Afzelius - Missbruk. 2. Björn Afzelius - Doktor Hjälplös. 

"Och vi väljer inte självmant att från vaggan till vår grav
bli hetsade i lönsamhetens namn mot nya krav

om framgång lyx och rikedom om skönhet makt och egendom

och att ändå inte droga bort vår otillräcklighet"

Läs även andra bloggares åsikter om normal people scare me, american horror story, foton, valet, politik, ångest, björn afzelius, progg,

She said: You can never be free, you can never be like me

Juni:

A Bad Day Production presents: “ KONSTEN ATT FALLA INNAN MAN ENS TAGIT SITT FÖRSTA SNEDSTEG PÅ PARKERINGEN I CITY.”

Det går inte att blunda för det även om man vill. Vår svenska  (glädjerika sköna) jävla gesslesommar är som en exposé över skandinavisk perfektion & när kaprifolerna slår ut runt om i landet så blommar också alla rosenkindade fäbodjäntor på slimmade spiror opp från ingenstans & förefaller frodas som ypperligast på asfalterade shoppinggator; solblonda, femtvåspäkade, brunhyllta & sådär naturligt stötande schöna att man bara vill tvärstanna mitt på torget, rulla med ögonen & hizzy fittigt gasta MEN C’MON, NU FÅR NI FÖR HELVETE GE ER!

Det tar fem minuter att marschera mellan biblioteket & bikbok i ett furiöst tempo. Det är, de facto, tio minuter för mycket. Jag verkligen känner hur jag blir progressivt fulare för varje steg i mina lika fula & skavda tygpjucks & hur jag släpar mig fram över kullerstenen lika graciöst som en saccosäck. Och så börjar jag förstås att paniskt scanna med blicken efter en helkroppsspegel;

en reflekterande opportunity att ta reda på om jag kan pusta ut eller gör bäst i att fortsätta kippa efter andan.

Det är, inte särskilt förvånande, glasklart. Jag är en kolhydratstinn sugga & det ligger i min natur att vältra mig i ångest. Jag är en knölval utanför mitt habitat & det vore bara ett nådskjut ifall någon högre stående mensch på skabbjakt riktade en harpun mot min gump.

Nej, jag hör inte hemma bland galgar med pastellfärgade maxiklänningar & frappuccinosippande fashionistas, jag är en schleten, vred loppbonde som bör ta min genetiska otur & dra mig tillbaka till en torparstuga i bergen. [Ni känner ju till storyn; en trogen vovve, kanske några getter, mysiga singularsupéer framför brasan & så ett skott i tinningen. Det vanliga helt enkelt.]

Missförstå mig inte, jag är inte Christopher McCandless-typen. Det är inget nobelt eller vackert i min trängtan att försvinna Into The Wild. Jag är inte heller någon beläst & admirabel brainiac som vill snöra på mig vildmarksbootsen, ställa mig på en bergstopp & spotta på vårt slantdyrkande samhälle för att jag vägrar bära dess bojor eller nåt.

Det är samhället som har spottat ut mig. Smällt igen dörren i mitt vanskapta ansikte & torrt förklarat att ingen vill ha mig här.

Och jag, jag är en sådan där sorglig jävla fan som fortsätter kräla & böna & be om att få komma in. Som med rödgråtna ögon lovar att jag ska göra allt för att bättra mig. Snälla, snälla, snälla, säg bara vem du vill att jag ska vara!

Grejen är att jag faktiskt trodde att jag hade en bra dag innan jag gick ut för att möta den. Fast det är nog inte så himla märkligt egentligen;

den enda måttstock jag har hemma är ju en inramad polaroidbild på Andy Warhol.

Lista: Glimtar av något bättre

▼Strånga, inspirerande bruttor som får en att tro att det inte bara är möjligt att överleva, utan att man automatiskt blir jävligt ball på andra sidan suicidtankarna också. 

    

                                                                    

▼The Fault In Our Stars. Det spelade ingen roll hur mycket jag ville hata denna zuperhypade John Green-filmatisering, jag kom ur biosalongen söndergråten & snorig ändå; och det är nog nackdelen med att se bölfilmer på xtra large skärm, jag är så koncentrerad på att snyfta så tyst som möjligt att det istället får motsatt effekt & jag börjar bubbla av inre missljud som totalbrister ut i form av grymtningar & ett hulkande som ekar i hela salongen. Jävla Augustus Waters.

▼ Liten, nawig högtalare med ofattbart fett tryck i . Finns på NetOnNet för en sketen femtiolapp. 

▼ Ta samma frasserunda i stan som dom hippa technoturkarna & meduzaraggarna, veva ner rutan & ha allsång i bilen till Rod Stewarts ”Sailing”. 

▼Leka med min Fujifilm Instax 210. Och så den exceptionellt välskriva & detaljerade recensionen: Kulig, lättanvänd krej!

▼Att vara kär i kärleken  & bygga luftslott om att man någon dag i en jävligt avlägsen framtid är värdig att hållas kär. 

▼ Shop the pain away. 

▼Bläddra i högar av gamla Larson!-tidningar.

▼ The Broken Circle Breakdown. Bluegrass. En flamländsk cowboy. Sorg. Med andra ord - nästan allt man kan önska sig i en film.

▼Att vakna av att ens little ball of fur slickar en i ansiktet.

Jag blir både lätt brun och slätstruken under sommaren så ha överseende. Jag blir snart mitt vanliga bittra jag igen.

 Läs även andra bloggares åsikter om Angel Haze, fujifilm instax 210, polaroid, lista, madrugada, the fault in our stars, the broken circle breakdown, lycka, sommar, hiphop,