måndag 27 april 2015

But then there is a plate of cookies....





۞I hate skinny people because they don’t empathize with fat guy problems. 
You ever have a skinny friend, and you try to tell him, “I just wish I could have one donut and fuckin’ walk away.  I wish I could do that.  I wish I had the power to eat a donut”? 
And your skinny friend’s like, “Well, just eat the donut then,  what’s the big deal?  Just have ten if you want it...  totally go ahead and have one.  Just enjoy yourself and have a donut if you like them.”
  Fuck you!  You don’t get it.  It’s the whole spiral that begins with a donut and later i’m killing hookers and don’t even know what happened.






lördag 25 april 2015

Och jag vet inte hur man gör när man lever. För att inte vara rädd att bli älskad, att bli sedd. Vet bara inte hur man gör.





۞Emotion junkie:

Rör mig → det spelade ingen roll att jag bara en timme tidigare hemmatestat mig & fått ett positivt utslag som en passivaggressiv, bitterfittig hagga som står med armarna i kors på tröskeln till tanttrettio, att jag inte har den goda morgonvanan att sleva i mig spröda kellogskolhydrater utan kickat igång den här dagen med svart kaffe, hemrullat röka & vita powerlinor av hjärtklappning, xtrapepp  & hjärtlöshet,
det spelade ingen roll att jag halvhjärtat oroade mig för att jag kanske höll på att fultjacka, bedöva & kröka mig helt likgiltig – den här munthra låten trängde igenom all substansförvrängning, träffade mig precis vart jag behövde & fyrtio sekunder in i videon så kunde jag, hallefuckinglujah , äntligen bryta ut.

Så, jag har crushat igen & det är andra gången jag lever (rätt så naturligt stimulerande) på kärleken för det här blonda känsloknyttet. Jag faller så fantastiskt lätt för blåmärken. För fårade, läderhårt historieburna & but the storms did last-bitna mansskinn, för uppskrapad hud , öppna sår, för dem som vågar peka ut vart det blöder & har modet att stå helt avklädda bland alla oss som skyler oss så gott vi kan. Och det är nog det allra vackraste en människa kan bära med sig genom livet & bära upp, sårbarheten.

Och jag vet inte hur man gör för peela ner sina persondrag till något (öd) mjukt & behagligt som andra vill kännas vid, jag vet bara hur man överlever på fnösketorra, små skratt & hård & hänsynslös ärlighet. Ett slags Till Varje Jävla Pris.

Livsviktig notering till intresseklubben: Det här är vad jag vill rippas till & minnas
över & så ett nytt måste på min funeralplaylista har nyss fötts.


۞Tutorial: Hur man överlever att bli ett år äldre.







• Den viktigaste punkten att ta ett krafttag om & rulla långt bort åt helvete är förhoppningar; det är den tjockaste jävla roten till allt av uråldrig ondo så ryck upp fanskapet i tid, förvara den grått & torrt & börja din bemärkelsedag med att choppa skivor av rutten diskbänksrealism, vilket direkt går hand i hand med nästa steg 



• Frukost på sängen: Stargate SG-1& barkbrödsplanka. Skölj ner förtretet med en hälsofrämjande, naturlig kick av ett sådant där kastauppgrönt ´Nä nu har jag för guds skull gjort mig förtjänt av en ordentlig & delicöst deluxedödlig farmakoncocktail alltså, och det himlaböj. Vadå, man måste ju fan få unna sig liksom!”


[ Detta förslag i nära samarbete med SmartStart: Vi bottenskrapsgrundar med ett fy fan på en gång & med lite tur behöver vi inte vada oss igenom en hel dag av avskräde.]



• Och Dagens Ord är..Vik hädan. Fördriv dina blodsbandsnära med ett krucifix av stålstabila, oomkullrunkeliga N E J & om möjlighet & behov finns - ha lite dumdryghet slash en karta Don´t Give Any Fucks At All i nödfallsberedskap. Dem kommer instinktivt att börja traggla & ticsa om gräddtårta & jaga dig med finwrappade kökshandukar från Genomtänkta Rundan på Coop så stå på dig & håll välkomstmattan fri från grusade drömmar som blir ännu mer påtagliga när dem hyllas med sång.


 
 - Janet Finch





• Vägra alla slags tillkännagivanden av din existens. A) Slopa nallen & ha mage att offa dig själv i en slags standbyseppuku. För snacka om respektlöst alltså, att välja nedkopplingsdöden på sin födelsedag & allt! B) Gå online igen när faran verkar vara över & upptäck att ingen ens märkt att du varit borta.









 [ Why should i apologize for the monster i´ve become? No one ever apologized for making me this way.]




























• Tumblra runt & sök efter galgdråpliga vinklar på eländet.





• Javisst ska hon leva uti hundrade år: Eftersom det här är en lågtid som nu har en touch av The Opposite Georges principer så gräver vi förstås vårt eget rabbithole. Vi firar inte skiten. Vi tillåter oss att sörja att vi sitter i den.
Att vi hängt oss kvar för ingenjävlating . Att vi fortfanfarande inte tagit den där sistasucksaken i egna händer.
Så gå all in. Gå in dina nya siffror i topnotchiga nyanser av sorg. Gå hela vägen ner i en håttig, busvass begravningsblåsa.












• Lekar: Sitt där & tyck så jävla synd om dig själv. Svep in dig i din velourmjukaste offerkofta, djupdyk i tearjerkers & unna dig att förhärliga & stryka ditt vemod medhårs till sjuckra, bluetonade melodier. Och DET börjar likna ett kalas banne mig; att få feel it-frossa på en buffé som man själv dukat upp.






 

[Mitt omdöme: ♥My Sweet Twentiinaajne.♥ Med ett permanentmarkersvart hell nope-streck över pressen att salighetssmila mig igenom det faktum att jag misslyckats med att trilla av pinn som ung & att slippa försöka skära mig loss på badrumsgolvet för att jag burit ångesten som en åtstramande jävla korsett så behövde jag följaktigen inte ens följa alla mina punkter &
kunde drämma till den tjugonde april med en fet guldstjärna i kvällskanten.

Efterord: En urlpuss på näbben & tack till ni surfsmarta som hajat att det här med långa, traggliga lurdialoger är ett sattyg som hör hemma i nittiontalet & som skickade omtanke & ögongodis via snailmail. Introvertrespekt! ]