Ett dekadent & lyteskomiskt jävla epic fail

När man väl börjat dra paralleller mellan sig själv & Uwe Boll så är det svårt att sluta dra. 

And this is it. Nu är jag less på bloggfan. 

 

Bölbart#den där gången då jag lipade ögonen ur mig

Greetings! Här på botten är det toppen, hur har ni det där uppe?

Någons sandslott har alltid varit någon annans skadeglädje så det är okej var dominoeffektiv

rasera mig som ett korthus av jokrar flytta mina försvunna diamanter från spelplanen skaka ut 

mina ess ur jackärmen få mig att stappla back i fjolårets pumps bry dig inte om att slå ett-ett-två 

när du summerar mig som slagen säg your out & ge mig rött kort c´mon lägg benkrok

på mig & säg att jag spelar för högt att breda leenden är lika opassande som ankelkorta leggings

över ullaredsfeta lår att turen är en jävla teaser som svankat vidare till någon annans knä det 

är okej så f u c k i n g f i n e jag vet att jag alltid sätter i halsen när jag lärt mig andas igen att 

alla sviter på toppen är fullbokade att jag är så oren att till & med jesus hostar hora i armvecket

& tar tillbaka allt han predikat om att också utstötta har en plats i himlen min plats är

som ett gudlöst exempel på vad du ska sparka på när det ligger ner den svaga länken du klickar på

för att pusta ut av tacksamhet & jag har lärt mig att man aldrig vinner i sten sax eller påse 

när man spelar mot någon som håller i en elektrisk såg.

The things we left behind

Broke into hell, tore it down, and built and city behind it

Det är fan i mig helt otroligt att det fortfarande finns lågintellektuellt jävla ohyra som uppmanar en att verbalisera sin ångest men som hyssar med sina jävla korvfingar när man pratar om det för högt. Ska vi göra såhär, jag stabbar dig i ryggen några gånger med en nyslipad filékniv & istället för att ringa ettetttvå så kan du lugnt & jävligt sansat sitta där & prata bort smärtan?

Läs även andra bloggares åsikter om ångest, foto,

030411

Today i´m feeling this:

[Moby – Mistake. Upptäckt i årets bästa film The Next Three Days]

I never felt this loss before

And the world is closing doors

I never wanted anything more

Självmord für alle

Ny satsning mot självmord

[ Obs – ovanstående klipp slänger inte direkt ner någon vidare röd tråd till inlägget]
Jag vet också en nollvision mot självmord. Slutenvårda & extravaka varenda eländig sate, stämpla dom med ett LPT som inte går att gnugga bort & bälteslägg hela skaran av spillror 4-life. Sen kan den där Simon, överlevaren, nyatagaren, försöka överrösta sinustonerna från tv:ns testbild genom att föreläsa om hur wunderbart lifvet faktiskt er & shaka tag i alla findusfiskgratängsslappa & dököttiga axlar med uppmaningen ” Fånga dagen! Kom igen, jag vet att du kan bara du vill! Gör det bara!”. Någon kom ut på den ljusa sidan & slickade sig livsaptitligt runt läpparna, slängde sina trånga dojor, insåg att sammetstunikor gör hela världen smooth & lånade gräsmattegödsel av grannen – såklart att någon är precis som jag. Är det meningen att jag ska respondera med något slags heppigt it works if you work it & börja botanisera efter vårblommor? Allt jag kan säga är ” Grattis Simon & hipp hipp hurray till din pånyttfödelse men du sätter inte ett ansikte på min problematik.”
Det är ju grejt om det börjar vårdas empatiskare but it´s just fuckin´crazy ifall ni lägger en ännu större tarmtömningssats över min fria vilja & skitsnackar om att jag inte är i skick att veta vad jag egentligen vill, att livet alltid & utan undantag är det ända korrekta & att höga mål är ett tankefel jag måste få rätsida på & så småningom kommer stå med båda fötterna på ett dansgolv så jävla gräjtful över att jag fortfarande kan att klunga ihop mig bland andra krogdrägg & fylleskräna ” Who the fuck is Alice?” när Dj:n spelar Smokie. Och ps, jag lovar att inte avskedsbrevböla om att psykiatrin svikit mig genom att vara loja. Det verkar betydligt mer tillfredsställande styggt att lägga hela skulden på min soc-handläggare < so zpaaaankk mee xxxx >

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, satsning, fri vilja, döden,

¤ 1-up! ¤

Fruu Snäsfitta som lämnade mig i luren med panik!bultande hjärta & stora, blaskiga kallsvettsfläckar på vad som tidigare varit en clean & tvättmedelsfresh grateful dead-tisha i tron att jag lagt min fragila framtid i händerna på en riktig hondjävul – visade sig vara betydligt mindre snorkigt snipfittig live än jag trodde. Påsögd, separationshullig, exhausted & tröttpåprecisallt men männischokompetent & släpigt sympatisk mellan gäspningarna, och inom läkarklicken har man i regel inte sådan tur att man skrapar fram något trevligare än arroganta nitarlsen & besserwissers så licenserat storhetsvansinniga & uppblåsta att man knappt ryms i deras arbetsrum, in their minds eller filofax. Min Åsa är i en annan klass, den klass som prioriterar att snooza fram sina bördor & lägga ner några extraminuter på att raklångt ligga kvar i sängen & djupsucka istället för att reda ut tovorna i sina spröda & frizziga lockar, som sävligt förtär sina ica-baguetter med skagenröra i fikarummet & bollar lite trivialiteter med kollegorna så som man bör men tar varje ensamt opportunity i akt att fönsterblicka ut mot förföriska vägar som kanske leder till något vurmglowigt livsviktigare, nån kramgo Larz Kristerz –tryckare på dansbanan, ett förtidspensionerat, lerskulpterande & origamiskt bättre, en mening som Gud grävt ner i åkerfräkenlängorna vid vägkanten. Hon ser att jag blinkar av akut desperation för att hon själv är lika nära att tacka för sig, resa sig upp & helt uttryckslöst sticka en blyertspenna genom halspulsådern.
Nu är jag disturbed and heartsick på parasitstämplat papper igen. Mellan den tjugosjunde februari och den andra mars var jag tydligen frisk & fullkomligt kapabel att skaffa mig ett arbetarklassificerat högre människovärde som moppdriven lokalvårdare, synd bara att jag inte kände av det; den där frustrationsfebern som sjönk & livsolusten jag svettades ut över en natt.

[ Föresten, om en läkare lixom sitter & råstuderar ut ens marknadsvärde & kommer fram till slutsatsen att ” du ser ju ut som någon som skulle kunna bli uppvaktad”, ska man reagera med genans, förtret eller ett omg-did-she-really-just-said-that-flabb? Jag körde på alla tre.]

Läs även andra bloggares åsikter om läkare, sjukskrivning, vc,

Have you ever seen the rain coming down on a sunny day?

Läs även andra bloggares åsikter om foton,