lördag 23 maj 2015

Thinnertrasan tänder alla ljusen, thinnertrasan tar mig till ett annat land där jag kan vara en höghus baby. Säga till tjejen att, maybe... så kan vi segla på molnen tillsammans, come on my darling, vi glömmer allt annat! [Blev du rädd nu din fega fan för ditt eget barn?]

Dumpsterdiving. 


Exorcism: ”Fördriv vartenda vanvettigt infall att snabla i dig det där Vita Ofoget med vitlökskapslar, ny!startsdrömmar & chillpillz på lösvikt.” Well, THE POWER OF CHRIST…DID NOT FUCKING COMPEL ME & var inte ett dugg mäktigare än transfettsuget from hell. Så. Jag kan härmed överräcka mig själv en hederstitel som fullblodsfail & återfallsbryt för att jag är så jävla lemmalytt & makabert ryggradslös att jag inte ens kan sparka undan de där små aptitkäpparna i hjulet på mitt hyschstämplade Projekt Lameduck att ja, bli mig själv igen. 


Det var bokstavsbundet a piece of cake att dratta ner i uppåtträsket igen, inte för att torkan fick mig att sprattla på golvet i mina egna spyor som en klubbad hornsimpa utan för att det där pörskans kokta fläsket fan i mig fick vara färdigstekt när jag vaknade opp & törrtjöt för att jag hade fått en sådan olidlig släng av nonstopcravings efter smulpaj & digestivekex.  



Tidsfördriv: ”Breakdown ( A Long Way From Home)”.  Vankar febrilt fram & tillbaka on the edge to suicide som lynnig & lättstött & en bitchslapslysten ”men va… VAFAN GLORU PÅ DITT SATANS AVSKUM?”- vårdkase, helt eldfängt utom kontroll. Jag är bara en enda stor reva, ett snittat, sipprande upplösningstillstånd & det står mellan två lösningar & dessa två allena; att antingen tacksamt släppa taget om förståndet & embrejsa sitt pokande ursinne som D-Fens i Falling Down eller kicka undan pallen under sina fötter & lämna in tofflorna, eller i andra barnovänliga ordval;

Ta mitt jävla liv & snöra det långt åt helvete. 



Jag är utmattad av att konstant räcka mittenfingret åt livet, jag är helt schlutt av att sitta här i mitt gebit som a expert hater & mjuggförakta alla för deras jävla oduglighet så att det skär ända in i märgen & jag är urkramad på ork att försöka blidbelysa mig själv som en beskedlig & såhimlaförstående tuktad tulta.
Jag är inte förstående,
 jag tycker med största sannolikhet att du är ett klentänkt dussinknippe av simplistiska & bedrövliga banaliteter, något irrelevant självironibefriat som reserverat & till fullo står bakom åsikten att man bör hålla sina privata angelägenheter för sig själv
trots att det inte finns en enda intressant story att hämta ur det privatliv du värnar om så mycket,  
eller ett mentalt haltande, stupiditysnidat stolpskott som tar så förbluffande terränglätta intellektuella genvägar att jag bara står mållös.
Och förstås alla dessa needydröser av odågor som klamrar sig fast vid mina stabbiga vader & bara vill ha & ha & ha & ha ännu mer, så förskräckligt ohyggliga att allt jag vill är att utrota hela det överflödiga paragraftokiga sattygspacket som när min tolerans för  rutinröror är som lägst tvärhoppar ur byråkratgarderoben & höjer sina krökta nya tag-pinnar för att nu är det banne mig  dags att börja uppföljningspeta runt i min framtid igen.



Så alltså…bara….håll käften.
Håll käften & svälj ner varje befängd impuls att tala om för mig att det är absolut nödvändigt att jag går i behandling av något slag. Vad vet ni såklart inte, bara att jag är något som behöver behandlas med plastiga vårdhandskar. Men förstå detta:
Jag kan inte korrigeras.
Det är inte psykiatrin som är bristfällig, det är jag. Och det enda dessa vitrocksdrönare möjligen kan erbjuda mig är pillerkartor som jag kan börja stapla en utväg av. Hur låter den planen? 

Och alla ni tonårsångestdebutanter som webbklappar varandra på axlarna & finordar runt på späjsiga imperium för känslospäckade share !t-junkies om att vi nog måste ta & rädda oss själv kan också hålla käften. Jag har försökt att rädda mig själv i över femton år nu & jag måste säga att det är en förbannat tröttsam uppgift. 
Nej, jag är inte svaret.
Inte heller något addaturheligt jävla hallelujah  som ska uppenbara sig i form av en cipralexförpackning,
definitivt inga feta krafttagsfingrar av beteendeanalys som uppenbarligen har just den där superkraften att lösa ut alla mina hämmande knutar & en gång för alla sätta punkt för mitt evinnerliga neggande
 med ett käckt ”TADA!”
eller sådana där obnoxiust naivsockrade terapeutråd som upprepats så ofta att jag önskar kunna knyta en lång fakturafläta av idiotin & hänga mig någonstans mellan ” motion är ett bra vapen att bekämpa depression med” & ”det som händer när man matar ett ångestmonster är att det växer så börja svälta ut det istället”.

Men. Svaret kan möjligtvis vara håttigt skalligt & gå under namnet John McClane. Det är filurer som detta balla dödsfnysande fenomen som inte bara får lite fucking action att hända utan också gör det med catchphrases som “Yippee ki yay, motherfucker!”, och DET, det är så räddningen ser ut, kommer in i ens liv i helikopter & ser på en bakom sina mörka brillor som ett uppdrag som till varje pris inte får misslyckas.


Och när jag väl är på gång så kan gärna alla skrämmande störande sing a long-trupper av fanatiska hellströmvurmare också hålla käften & sluta misstolka vartenda taktvidrigt, innehållstorftigt quick fix-kok av efterkalaskrokigt ordkrumelurklotter som något briljant som måste memoreras in i minsta bokstav.
Tack på förhand.


" Den fjortonåriga flickan söker efter kärlek och självförtroende men smutsiga hjärtan här har gjort henne beroende, hon sökte efter kärlek, med huvudet hon betalade,
till drogerna hon blev slav och begav sig med förlorare. Hon säljer sin kropp bland knark, självmord och skott, det är en permanent nitlott, tror du villorna hör när det smattras i programmen och grabbarna dör?
Det här är underklassmusik för er som lämnats utanför."

- Kartellen "Underklassmusik" (och "Haffad")




[Kartellen - Underklassmusik]

[ Kartellen, Sebbe Staxx, Thorsten Flinck - Ett bättre liv]

"Varenda jävla soppåse hemma är lila, mamma kommer aldrig hem med några från Ica."

[Sweden Aid Orchestra feat. Sebbe Staxx (Kartellen), The Real Group, Rune Stakset 
- Kringsatt av fiender. Till minne av Utøyaoffren]

" Där blev du din egen fiende och stängde igen din dörr. I ditt ingenmansland hade ingen
av oss vart förr. Men i ditt mörker finns en öppning, mot en tid fri från hat & evigheters 
strid."




1. Nationalteatern - Barn av vår tid. 2. Nationalteatern - Kolla,kolla. 3. Björn Afzelius- Doktor Hjälplös.
4. Looptroop Rockers - Hälsa hatarna. 5. Ken Ring - Änglar. 6. Björn Afzelius - Feberdansen
7. Kapten Röd - Blommor vid Oscarsleden. 8. Eminem - Going Trough Changes. 9. Imperiet - Fred.
10. Hoola Bandoola Band - När man jämför. 11. Mörbyligan - Världen tillhör dom vackra
12. Nina Rochelle - Allt som du valt bort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,