Och jag vet att jag kan fastna i en feber, du har kallat den för hänsynlös och kall.

Inför attacken är jag värnlös. Jag är ett Yellowstoneutbrott, en oförutsedd oförrättsexplosion, en tillrande naturkatastrof. Gråten tränger upp ur mitt demoniserat demoraliserade inre så våldsamt att jag inte kan värja mig & plötsligt sjunker jag ihop på en trappavsats befläckad med bleka spår av mittemotgrannens kaskadkalas som ett ynkligt hulkande sprutluder, en genomblöt selfpityfitta. Där sitter jag alltså vitskjortstradig i min Vanish-rena, välstrukna & omväldigande jävla VUXEN-DOM & gråter som ett barn. För att jag inte är tillräckligt dekadent. Psykofarmakaskadad. Ett vårdvrakigt, darrande tillvänjningsoffer. För att Mariehems hälsocentral tittar åt ett annat, mer kognitivt håll när jag förläget blottar det allra privataste & trängtar efter någon rundhänt & villig, någon som inte bangar inför tanken att göra DET. Langa lindring legalt & VC-vitt. Det är vad jag vill få ut av livet.

Droger.

Att få min prescriptioncherry popped. Bli mercyfucked.

Hämta ut en verktygslåda för att kunna greja känslan av att vara irreparabel. Svepa in mig i en benzobehaglig slöja, tiltshifta alla skarpa kanter, bara svepa fram & förbi som om mina ben inte kan vika. Som om jag har ett soft focus-filter för ögonen. [Jesus på korset: Min gud, min gud, varför har du övergivit mig?

Och romarna svarade: Kom ner därifrån ditt satans åbäke & ta en rask promenad runt elljusspåret så ska du se att han möter dig halvvägs.]

Mig har dom förnekat. Pappa har dom öppnat dörren till beroende för, lett ut på snåriga SSRI-stigar & in på snabba genvägar förbi det som jagar honom. Pappa som alltid trivts bäst med båda fötterna på marken har dom gett en roadtrip på Stilnoct & Sobril. Pappa som inte ens är medveten om hur högt han kan komma har fått ett Imovanelyft. Pappa som fick in en fot i psykiatrin så sent som förra året har redan tagit sina första, tyngdlösa xanorsteg.

Multivitaminkrya pappa som med ett intervallöpningsblänk i pannan hade proklamerat att han faktiskt känner någon som gått direkt från en karta valium till rökheroin mellan poweradeklunkarna, han som hittat otygspiller i sin nittonåriga dotters skinnjacksficka & förklarat att dom ser hon naturligvis inte röken av igen. Bråte ska ligga på tippen, inte på tungan.

Är det så konstigt att någonting brister när han hasar sig över linoleumgolvet i sina vintervälnötta fårskinnstofflor & berättar att han fått ännu ett tillskott i dosetten?

Läs även andra bloggares åsikter om benzo, ångest, psykisk ohälsa,

Så jävla normal.

Sammanfattning: cheesecakestuss, bylåppizar, dom tama kråkorna Edward & Henning, feta kragar, brunhyllt framtidshopp, svettiga roadtrips i en Saab utan aircondition, PLL-maraton med svulstiga mariapizzor, älgspotting & kalvkramar, skämsmagasin med skev kvinnosyn, sötvattensdopp och loud as hell- spotlistor på stranden (& att ta för givet att alla vill höra Ken Ring lika mycket som jag). 

 

(Mellanmålsmuffins

2 ägg, 1 mosad banan, 1 dl havregryn eller andra gryn,

1 dl kokosmjölk

1 1/2 dl frysta blåbär som tinas och mosas i smeten

2 msk kokosmjöl

1 msk mandelsmör eller annat nötsmör

1 msk kardemumma, 1 tsk vaniljpulver

2 tsk bakpulver, 2 tsk fiberhusk

Toppingen:

Ca 3/4 dl hallon/blåbär

Kokosflingor

1. Sätt ugnen på 200 grader. 2. Blanda ihop alla ingredienser noga till muffinsen i en bunke.

3. Fördela i ca 9 st normalstora muffinsformar. Tryck i några fler hela hallon/blåbär i muffinsen och toppa med kokosflingor. 4. Grädda i ugnen i ca 25-30 min. Låt svalna.)

Sammanfatting: Beatlescoeur, delikatessknäckeorgier, blekfetsdöden i horisontal-läge, pillpopping, imbecilla läkare, Seinfeldrepriser & ett lätt yadayada-missbruk, vinylrasp, en älskad farsgubbe som sossar att han har ” en otäck bild av sig själv hängandes i ett rep i garaget”, ångeststafett, Netflix-nätter & en oväntad crush på Miley Cirus. 

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, höst, foton,

Av idel kärlek, del tre.

Hej på er allesammans. 22/12 – 83

Polisen och jag var till Rut den 6/12. Hon skulle vägra att släppa in oss, hade hon krånglat längre hade dörrprintarna åkt ur dörren.

Alla mina kläder är stulna, finns inget kvar. Nästan inget husgeråd heller. Symaskinen som jag fått av morsan är också stulen. Rut har aldrig ägt något husgeråd! Alla tretton stålfat är borta. Foton och en plåtlåda med gamla mynt är stulna ur hörnskåpet. Du skulle ha gett fan i öppna det,

nu fick ju den tjuvfittan se hur lätt det gick att öppna, ja, både du och Kurt visste ju vad som fanns där, jag visade ju er detta en gång.

Vad det är med sprit, så har jag inte köpt en kvarting sedan den 1 juli då jag var i Härnösand. Fam ”Margit” i H-sand åkte hit den 27 juli med en hel del saker efter mamma. De övernattade här 2 nätter, och det gjorde jag också i H-sand. Jag hade så mycket blommor här som måste vattnas, både inne och massor på balkonggolvet och i lådor.  

Får hoppas att du inte blir inblandad i alla dessa stölder. Det gäller flera tusentals kronor för mig. Jag varnade ju dig en gång.

Ska idag till polisen igen.

Rut har skämt ut sig så fruktansvärt här i kommun. Hon har alltid varit tokig! Hennes mor sade ibland, att hon varit bedrövlig jämt!

I Tullinge kastade hon min cykel i sjön, hon stal också kläder av mig då och klädde upp en fylleepileptiker ifrån topp till tå, hans gamla skitiga kläder lämnades kvar i farstun i Vita Villan.

Har också Kurt betäckningspartner? Ja, du skulle ta ett vikariat på sjukhuset, men kanske du inte passar för det. Jag var 18 år 3 månader då jag började. ”Ock med nit & skicklighet” står det i mitt tjänstgöringsbetyg. Men nu har jag arbetat färdigt för alltid. Är så vinglig i båda ändarna. Har ju också haft två hjärnhinneinflammationer och två lindriga hjärnblödningar.

Får önska er alle trevliga helgdagar! Skickar också några kort så du får se hur en äkta ”fårskalle” ser ut.

 

Läs även andra bloggares åsikter om farfar