Den senaste tiden har jag haft känslan av att invånarna här i stan gaddat ihop sig mot mig, haft något renlevnadsmöte i city & tillsammans bestämt sig för att slå ett slag för att motarbeta rökare. Och jag antar att jag är ett tacksamt offer; ett sunkigt drägg i smutsiga gråjeans, glåmig hy & tobaksflarn under naglarna som ständigt tittar sig över axeln & flackar runt med blicken som ett hypernervöst bytesdjur. Några demonstrativa hostningar & ni tror att jag ska gömma mig under en sten med skammen & inte krypa ut förens jag är rökfritt pure fresh? Nä azzå, ni messar med fel person.
Ruggugglig moralkärring utanför banken igår: Måste du stå & röka så nära dörren? Va?
Jag: Måste du stå så nära dörren & vara så jävla ful?
[Nästan i alla fall. Jag log snett & flyttade på mig. Men det är ju tanken som räknas.]
Läs även andra bloggares åsikter om rökning
Det är tanken som räknas, helt klart.
SvaraRaderaYäs, man får intala sig det :)
SvaraRaderaJag tror inte att de gaddat ihop sig mot dig, men förstår mycket väl känslan. Annars är jag bara av den allmänna åsikten att folk för det mesta är skräp, och skräp skräpar ner folks tillvaro. Ibland din, ibland min.
SvaraRadera