Det går alltid att hitta anledningar att offerisera mera & jag har en fäbless för att normalkamouflerad & obeväpnad smyga runt med kvalitetsficklampa bland humörfaror, varpå jag varje gång kapitulerar ner i raggsockor & bunkrar upp med smakstafett för smaklösa & tragiska mähän & skriver epopéer om mig själv som ett stupat ex-allt. Oftast i lezzna kajaltårar, inatt med ett tvinnat självmordssnöre runt halsen som jag döpt till Baloo efter min första crush & den tröstar så mycket hårdare än både snuttefiltar & muskulösa armar. Helt breathtaking liksom. (ha.ha) Om det är något som kan lyfta på nozinanslöjan så är det kristna hymner om den skäggiga härligheten ovanför & inte ens en kopp espresso på morgonen får en att piggna till liv lika mycket som behovet att kippa efter luft.
[ Men det här är i slutändan min överlagt storslagna nemesis: Dra åt helvete.
Det är allt & det är hjärtkärlsjukt, rynkigt, grått & går med käpp. Hepp! Det tar vi en cigg & några dars dödsbäddat sängliggande på. ]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]