[Freddie Mercury - in my defence]
Jag samlar på mig andras erfarenheter i dammigt, vikt, understruket & lånat format, går runt med Anna Karenina under armen & försöker hitta brittsommar hos systrarna Brontë, dricker rött ur en släktklenodisk karaff bara för att man ska & spelar nostalgi från en epok jag aldrig levde i på pappas vinylspelare bara för att stråkigt vemod gör sig bäst med Pioneer & förstärkt, behagligt raspande. Kaninhålen är tjocka & cigaretterna 100:s & att ingen får ställa sig under mitt paraply är helt i sin ordning för på hösten bör man lida tyst, pretentiöst & naturfärgat fabulöst men jag är inte i mitt esse, fönsterbordsfilosofier klär mig inte & jag känner mig inte som nån märkvärdig missförstådd intellektuell tungviktare för klassiska historier berör mig inte hur mycket jag än önskar & jag gillar inte ens på The Cure. Jag har mest grässmak i munnen från att ha spelat allt så fel jag bara kan & sedan fallit huvudstupa tillbaka till det litterära fjollträsket & näsvisa avvisningar. Det här är hemmaplan oavsett vad jag tycker om saken & det är ingen match att lida med bravur, Ricky var en annan liga. Ett perfekt & tufft motstånd som väntade på filmen istället & försökte knäcka existentiella gåtor lika sällan som han understod sig att lyssna klart på någon ballad av Queen.
Han gav mig franska rivieran & Time Square & tyska luftballonger & Misery Lane trots att vi knappt lämnade hans skinnsoffa & även om vi inte ens reflekterade över årstider & ännu mindre sparkade till några gula löv eller tände några vanilla and cinnamon-tramsiga bordsljus så var hösten med honom den vackraste omställning jag upplevt, okonstlad & go with the flow & med en markant doft av gammal suröl. Det var jag som hade sönder vårt sängslott & levde på flykt undan intensiva känslor & öppna gator för att kärlek måste bekämpas med alla medel när den utgör ett för stort hot mot ensamheten. Jag kan inte säga om jag följde mitt hjärta eller inte men jag är rätt säker på att det är förblindat med tabasco & kamouflerat i svart.
Läs även andra bloggares åsikter om freddie mercury, minnen, sorg, saknad, höst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]