Kill the Messenger

Har ni blivit rädda för er post någon gång?
Ni vet, man släpar sig sömndrucken den där långa milen till brevinkastet, får ihop en hög av utsugarkuvert igenslickade av en slemmig kapitalisttunga, blandat med girighet, konsumtionhysteri, frestelser, och obscena förslag från Rusta att använda sig av sina tillgångar och säga ja istället för nej. Plösligt så kör någon in en rostig trubbig kniv i bröstet och vrider om. Man släpper allt man har i händerna, backar bak och ser hela sitt liv passera revy.
Där är den.
Vi kan dra till med allt ifrån polismyndigheten, ett brev med en avsändare man bara kopplar till kaos, till ett litet blodstänkt knytte som får en att ångra att man nånsin beblandade sig med maffian.

Min dödsdom var ett vitt kuvert med ett blått grin ifrån arbetsförmedlingen.

Jaha, nu har grinchen tillslut kravlat sig ut ur sin håla och stulit min jul, tänkte jag och började koka kaffe medan domedagsklockorna började klämta allt högre. Nu har kraven på de arbetslösa skärpts och nått även mig, nu ska slacker-generationen ut och slava – även om det innebär att ta till hårdhandskarna med piskor, bojor och no pity.
Jag satte mig ner vid köksbordet med kuvertet i knäet. Trots låsta dörrar och fördragna gardiner så hade verkligheten liks förbannat lyckats hitta en springa att slinka sig igenom.
Det var ju i alla fall kul så länge det varade. Dags att packa ihop och säga adjöss då. Imitera John Wayne, tända en cigarett och säga ”A girl's got to do what a girl's got to do”. Göra färdigt jobbet med uppskurna handleder och kapade artärer. Dags att bli en vinnare, vinka i slow-motion och sticka med den lilla värdighet som finns kvar.
Med darrande Parkinsonsfingrar öppnade jag min dom till ljudet av du-dunk-da-dunk, du-dunk-da-dunk. Speedade igenom texten i jakt på nyckelord.
Men vad nu? Inte en enda antydan till att rensa upp i socbidragarträsket!

Jippi-ka-yey! Det finns nog ingen annan än jag som fått samma kick och lyckorus över massutskickade nyheter om arbetsförmedlingens verksamhet.
Jag klarade mig undan…för denna gång. Vaknade precis innan fallet nådde trottoaren.

( Lika bra att avsluta med: To be continued)

Andra bloggar om: arbetsförmedlingen, post, arbetslöshet, självmord, rädsla