Blondinbella & jakten på kronjuvelerna

Nu tänker jag göra som alla andra biatches som bitchin and moanin about vedervärdiga bloggar som ligger högre upp på hierarkin. (Läs; igen). Så här är det, jag var ingen kicker i buffaloskor under min tonårsperiod, nåt litet förtortsmonster som tuggade Jenka och jagade mobboffer med brännbollsträn, och därför nu förbannar bloggvärlden för att lagarna vänts upp och ner och de jag skulle ha dränkt i spottsalvor idag har en högre rang än jag själv. Nä, jag är mobboffret, freaket som skriker ”Vendetta!” och svingar med brännbollsträet i luften i ett vansinnesuppdrag att slå ner allt och alla som kommer i min väg.
Jag förstår att det är så uttjatat och totalt ute att föra in Blondinbellas namn i sin egen blogg. Det är redan gjort. Det är gammalt och lika oaptitligt som en falukorv i kylen med ett bäst före datum på 06 -04 -99. Men jag hittade faktiskt inte till hennes egendom förens igår. Och jag bara måste göra någonting av all ny…information.

Blondinbella är en stureplansbrutta på sjutton bast och hon startade sitt aktiebolag Blondinbella AB som sextonåring.
Hon arbetar på juristfirma.
Hennes blogg är ett slott bland fallfärdiga torp och hon drar tydligen in mer cash på sitt bloggande än vad vanliga knegarsvensson tjänar på ett helt år.
Hon har en bloggmanager, som hon pröjsar från egen ficka.
Hon har blivit intervjuad av tidningen FRIDA för att dela med sig av sina framgångsrecept.
Och bruden tror att alla nertryckarfasoner i hennes kommentarfält beror på avundsjuka.

TRO FAN ATT JAG ÄR AVUNDSJUK!
Jag vill också kalla tur för att ”kämpa sig fram”.
Jag vill också äta räkmackor till frukost och ha någon som slänger sig fram och offrar sin jacka innan jag råkar plumsa ner med mina stilettklackar i vattenpölen.
Jag vill också ringa till en vän när jag är smådeppig och höra orden ” Tänk positivt, det är bara för att vi har sådana perfekta liv som varje motgång känns större än vad den egentligen är”.
Men det som får mig att vilja agera Charles Manson är hennes bloggpopularitet.
Snärtan fikar. Lägger upp bilder på sin tomatsallad. Fotar sin outfit framför spegeln. Mobiluppdaterar med viktiga nyheter - Hon tycker att det är nice att Bree van de Kamp kommit tillbaka i Deseperate Housewives.
Och frågan som hela tiden snurrar med maximal hastighet i mitt huvud,
Varför nådde inte min dagbok på lunarstorm samma allmänintresse?

Här har vi ett lunarinlägg jag skrev för ca fyra år sedan:

Nu har det hänt igen! morr.
Längtade efter rullkebab med vitlökssås heeeelllaaa dan.
och sen äntligen kommer mamma hem med pengar, jag och julia springer iväg till centrum. Kommer in på pizza Maria och blir totalignorerad.
nU har det smittat ner sig på alla turkar. inte ens bögen som käkar glosylt varje morgon säger hej.
Julia går vänligt fram och beställer pizza. uttrycker sig klart och tydligt om den vita vitlökssåsen. EXTRA mycket vitlökssås.
Jojo visst, det ska bli.
trippar hem glatt, fast med vissa onda aningar.
öppnar pizzan, och inte helvette är det nån vitlöksås!!!!!
ARRRRGGGHHHH, varför plågar dom oss såhär????
.......vad vill dom mig???

och nu är jag är rädd för pizzan. kunde inte äta upp den. *buhu*
Om dom jävlades med vitlökssåsen, vad mer har dom gjort??
Får inre visioner av hur dom står på toaletten och runkar ut sin avlösning och häller ner i pizzan. eller så har dom petat näsan och kavlat in i smeten.
Han såg jävligt lurig ut när han gav oss pizzan, och just det......toffelmannen är med på det hela. dom skrattade och såg lurigt på oss.

vad är det här för sammansvärjning. ?
Hejda mig, turkjävlarna tror att vi är rasister. haha.
alla håller i ihop. dom har nåt på gång.

jaja, nästa gång vi går dit blir det under pistolhot.
” GE OSS VÅR JÄVLA VITLÖKSSÅS ANNARS BLÅSER VI SKALLEN AV ER!”

haha. jag å julia hade annars trevligt idag.
låg i sängen en timme och stirrade upp mot taket.
Vi låg och väntade på mat. haha.
sen ba ” vad ska vi göra”
” sova kanske”
” ja! vad smart du är !”
” gonatt”

Jag låg på samma nivå som Bella rent grammatiskt, men här snackar vi ändå någorlunda humor och klass. Hade jag några läsare? Inte en enda. Blev jag kontaktad av någon tidning som tyckte att jag föll in i mallen för intressanta personligheter? No way. Inte ens retade sig fjortisarna tillräckligt mycket på mig för att återvända till min dagbok, trots absurda åsikter om invandrare & socbidrag, nazism & säkrad existens.
Måste man gå och bli en freaking stureplansbrat för att lyckas uppröra lite?

( Andra bloggar om: Blondinbella, stureplan, avund )