torsdag 29 november 2007

Jag sökte dig och fann mitt hjärta


Ryan Gosling har, efter serien Young Hercules, medverkat i kvalitetsfilmer och fempoängare som The Beliver, The United States of Leland, The Notebook, Stay och Half Nelson.
Och innan ens föredettingarna Brad Pitt & Johnny Depp hunnit säga så mycket som ”What a fuck?” så stod han bara där. Som vår tids mest talangfulla skådis. The worlds most wanted. Störst, bäst, vackrast.
Jag trycker i valfri Goslingfilm i dvd:n, flåsar, svalkar mig med fodralet, gömmer huvudet i kudden och piper som en upp över öronen förälskad tonårsflicka maxad på speed & dextrosol.

Applicerar man en bra mängd av alla hans karaktärer han spelat så har vi verkligen allt i ett- idealkillen. Everything i ever dreamed about med vispad grädde & körsbär på; Brodersgestalten. Förebilden. Älskaren. Hjälten. Lyssnaren. Själsfränden. Den melankoliska. Djupsinniga. Trasiga. Den ömsinta. Intensiva. Charmiga. Envisa. En kille som tror på och kämpar för kärlek.
Han som man vill rädda & bli räddad av.
Och fjårtizen inom mig med pippilotter och nyaste jeansjackan från JC far fram som ett jehu på sina buffaloskor, rycker hysteriskt tag i folks jackkragar och skriker ( med glansigt uppspärrade ögon, hettade kinder, och andedräkt som luktar jordgubbsklubba) att:



KOLLA IN KILLENS ÖGON!
SÅ JÄVLA BA VA LIKSOM HETER DE…UTTRYCKSFULLT YOU KNOOOW Å MAN BA POFF SMÄLTER TADAM SÅ ÄR
MAN LIKSOM SÅÅÅ DÖÖD OCH HELT NERKÄRAD FATTARU?


Det är någonting med hans blickar, en känsla av att han kan se rätt igenom en. Se kampen, allt lidande, alla sår, och säga ”I See you. I hear you. I’m here allright?”.
Det är själva grejen. Han förstår. Han förstår så in i helvetes mycket.
Därför hamnar han ofta på min sängkant. Drar varsamt handen genom mitt hår, naglar fast sin blick i min och säger ” Just promise me to hang in there, kiddo.”
Och jag säger ingenting. Jag bara lägger mitt huvud i hans knä och gråter medan han då och då viskar att allt kommer att bli bra.




Så slit honom med hälsan, men kom ihåg att han är min!



Andra bloggar om: , , , , ,

9 kommentarer:

  1. ...jag grät även bizarro mycket till "the notebook"... när hon som gammal minns på slutet vem han är, kramas/dansar och sen så glömmer hon igen och får psykbryt! Det är så hemskt! underbart hemskt...

    SvaraRadera
  2. Ähh... *fnyser* Den där karln kan du behålla. Han ser ju ut som om han sniffat för mycket lim och dessutom kommer att vara trevlig mot morsan. Det borde vara skottpengar på såna!

    SvaraRadera
  3. Ja jag vet inte så mycket om honom... men en jä*la bra bloggpost var det...
    Som vanligt... ;-)

    SvaraRadera
  4. Håller med Hosanna! "fnys*
    Han ser alldeles för jäkla snäll ut. Just den perfekta svärmorsdrömmen. Det går inte an. :o

    SvaraRadera
  5. Jessica:
    I know, den scenen är helt hjärtslitande. Stackars Noha! >.<

    Farbror Sid:
    *bugar och tackar* :)

    Hosanna och Judith:
    Näääeee...han är snäll och älskvärd på ett gudomligt charmigt sätt. Han försöker inte charma eller ställa in sig, man bara älskar honom in a second.
    Här har vi GUDS GÅVA TILL KVINNAN <3 <3
    Me älskah snälla pöjkar.

    SvaraRadera
  6. Lite Jake Gyllenhaal i "Donnie Darko" över honom! Klockren film för övr.// Kram.

    SvaraRadera
  7. Ah, maybe :) Jake verkar också vara en härlig grabb, med ögon så jävla vackra att man typ vill hugga ur ´rom och hänga dom på väggen.

    SvaraRadera
  8. I know. Vi tar ett varsitt, ok?!

    SvaraRadera
  9. Ta du Jake du så tar jag Ryan, så kan vi stoltsera med dom på stan och vråla till alla som går förbi " HA! min kille har shystare ögon än din!"
    ;)

    SvaraRadera

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]