FUNNY PEOPLE

Det är något med stolthet som får mig att hurva & grimasera som om jag nyss klunkat i mig brännvin direkt ur pluntan, typ veckorevynstjockisar med size fullpage-stjärtar som alltid är stolta över sina former i fetstil, hardass-typiska filmfarsor som tillslut lägger handen på sin avkommas axel & gravseriöst säger ”I´m proud of you, son”, fosterlandsförälskade fullblodsamerikaner som spottar tuggtobak & svär trohet åt marken dom går på, & så stolta singlar med boobs, sådana man ofta hittar bland insändarna i valfri tidning förargade över att det är för många reportage med betestips till kukfiske – signatur: ”Stolt singel!”. Och jag undrar, känner man av den där stoltheten? Går man med ryggen rak & bär upp sitt singelset av mormorstrosa & hårfärgningsfläckig snobben-tisha som om det vore en kampgrön uniform? Vad är det för fasansfullt utanförskap man försöker mantra sönder genom att varje morgon heppa loss om att ”Det blir en stolt dag idag”?
Jag är one of the last kids on lonewolf street som fortfarande singularäter min micromat framför serierepriser & det är mig helt likgiltigt. Mest hoppas jag på att jag får behålla mitt vett när jag väl tar det där steget över till den monogama sidan, att jag inte blir biten, smittad & pånyttfödd till en otäckt trist & statusbesatt best som loggar in på fäjsbook bara för att alla måste få veta att ” Idag tittade jag & Jens på nya tapeter i vardagsrummet & nu ska vi mysa tillsammans i soffan med lite kvällssnacks & Wallander. Underbart!”. Eller ännu vedervärdigare, börjar mammauppdatera varje gång snuttisen sover, bajsar & är allmänt ointressant.


Läs även andra bloggares åsikter om singel, stolt, förhålladen, facebook, barn

I have no love for these mo'fuckin' hoes

Den senaste tiden har jag haft känslan av att invånarna här i stan gaddat ihop sig mot mig, haft något renlevnadsmöte i city & tillsammans bestämt sig för att slå ett slag för att motarbeta rökare. Och jag antar att jag är ett tacksamt offer; ett sunkigt drägg i smutsiga gråjeans, glåmig hy & tobaksflarn under naglarna som ständigt tittar sig över axeln & flackar runt med blicken som ett hypernervöst bytesdjur. Några demonstrativa hostningar & ni tror att jag ska gömma mig under en sten med skammen & inte krypa ut förens jag är rökfritt pure fresh? Nä azzå, ni messar med fel person.
Ruggugglig moralkärring utanför banken igår: Måste du stå & röka så nära dörren? Va?
Jag: Måste du stå så nära dörren & vara så jävla ful?

[Nästan i alla fall. Jag log snett & flyttade på mig. Men det är ju tanken som räknas.]

Läs även andra bloggares åsikter om rökning

KÖPDAG

Hudnytt: Cleaningmousse. Dermaroller – tunna nålar att njutningsfullt smeka kinderna med tills dom blöder, det ska hjälpa mot, ja, faktiskt allt. Skin Boosting kapslar – små mirakel som både ska motverka rynkor och få huden att stråla. Jag kan inte bärga mig tills de givna resultaten får mig att blotta tänderna i ett stort leende framför spegeln.

Allt på en nätt avbetalningsgiftig sjuhundrakronorssumma.

Kappa: 205 kr, second hand + en ros jag fick av några sossar på Coop. Det förtjänar fan en röst.

Den överlevde inte länge. Jag tror inte riktigt att min katt gillar röstfiske lika mycket som jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Keb, dermaroller,

SPOTTAT I SOLO

Jag dog lite grann när jag försökte se mig själv i den här posen, gapande & kisande & i färd med att hugga in på en enorm vattenmelon. Skojigt att snyggt folk förmår få situationer jag är skitnervo för att ertappas & ännu värre fotoförgyllas i till något sensuellt.

Det här stickade & mönstrade sextiotalspyjamasinspirerade setet av leggings & kofta måste jag nog credda som det fulaste jag sett i hela mitt liv. Men eftersom H&M har tagit in denna skapelse i sin klädkollektion betyder ju det förstås att det är jag som inte har någon klädsmak.

Varför slösa stålar på nåt att ”dra över huvudet när man ska ut på stan” när man lika gärna kan gå ner i förrådet & gräva fram den skabbigaste filt man hittar?


Läs även andra bloggares åsikter om solo, mode

VALKOMIK

Peter Eriksson fortsätter ta hem snyggpoäng samtidigt som jag måste plocka bort några från tillförlitligheten. Hans glidingar i Tv 4:as debatt när han står inför Mauds (typ) klimatfråga, slingrar sig riktigt ograciöst tarzan för att slippa klarspråka ”Me Fail, You Win” & kör kårt på motangrepp som en svettigt uppbrusad skenmanöver är det roligaste jag sett sedan Ben Stiller demonstrerar hur man mjölkar en katt i Släkten är värst.

Förövrigt längtar jag tills den dag då man inser att Peter Magnusson & David Hellenius som valkommentatorer skulle vara the bomb, jag vill gärna kunna associera politik med popcorn.

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Eriksson, politik, valet, debatt

RISING

Det här klippet gör mig så snel & klad att jag faktiskt funderar på att stryka självmord från min to do-lista bara för en chans att kunna göra come back, peka på mina ben & säga ” Titta, jag står fortfarande era jävlar!”, även om det blir som en härjad silverräv med tandlossning & grå starr.
Jag vet inte vem jag ska credda som kuligast, Kenta som ser ut att nyss brassat på i en sunkig soffa & blivit jagad av bängen hela vägen till vip-ingången eller borgarhosten som inte sett ut att ha stått öga mot öga med ett hårt liv annat än den gång han sörplade fisksoppa på en förstklassig resturanante & bad hovmästaren att få byta bord för att det stod nåt bottenskrap utanför fönstret, suktande stirrandes på hans mat.



Läs även andra bloggares åsikter om kenta, melodifestivalen,

OM ATT VETTVÄLJA

I år överväger jag att rösta på miljöpartiet bara för att Peter Eriksson är så jävla snygg.



Läs även andra bloggares åsikter om valet

YOUR HAIR IS ALL FRIZZY AND YOUR FACE IS A MESS

Idag var jag en duktig slyna som sminkboostade mig med tillräckligt mycket kurage att äntligen kunna slå ner mitt dallriga cellulitarsle på en frisörstol för att fjortizstyla det så uppklippt att man direkt associerar frissan med idominvita läppar & Canada Goose, & jag kunde verkligen känna hur min finne på hakan pulserade av ilska & svullnade upp som om den vore stressintolerant. Jag kan ju inte direkt bli anklagad att förtjäna guld i normalt beteende & var således helt clueless ifall det var meningen att jag skulle fortsätta bjussa på kallsnack efter att det tråkiga vädret var avklarat, inte heller vet jag hur man hanterar situationen att vara fast framför en salongspegel för är det tänkt att jag ska transstirra på mitt saggiga anlete som det självcentrerade psycho jag är eller leta upp en punkt på väggen bredvid att glo på som ett annat världsfrånvänt damp?

För ovanlighetens skull klev jag av frisörstolen relativt tillfreds & helt okey-nöjd. Det varade inte länge.
Mamma i färd med att fälla upp paraplyet: Jag trodde att du skulle brista ut i gråt när hon klippt klart.

Läs även andra bloggares åsikter om frisör, frisyr, uppklippt, beteende,

KLASSEN

Jag tycker inte att jag mår tillräckligt dåligt, därför väljer jag alltid filmer som uppenbarligen kommer få mig att må som en bakisspya, & The Class från 2007 kändes som att ligga på badrumsgolvet & kräla i tjåckt trögflytande McDonald’s-spyor efter en blöt dramakväll på krogen med inslag av slagsmål, svek & tårar. Filmen är en estetisk & allt för verklighetstrogen studie i ynglig ondska när den är som allra mest bubblande & uttrycksfull, & den första karaktären som går igenom sin skolgång som om det vore en prövning tuffare att överleva än alla de naturelement Bear Grylls slåss mot i Discovey Channel är Jooseph. En riktig jävla loser & ett menlöst litet äckel som förstör för klassen bara genom att finnas till & som måste be om ursäkt för sin existens – för ber han om ursäkt kanske klasskamraterna är så pass nådiga att dom bara förstör honom halvt & inte helt. Det är helt enkelt en person som man bara måste hata. Den andra karaktären är Kaspar som inte längre känner att han kan leva med sig själv som ett fegt lowlife med stängd käft, men i Klassen är det klubbat att man inte får försvara miffot & ju mer han ser det som sin mänskliga skyldighet att göra något desto mer slår det bakut & resulterar i att Jooseph får ta smällarna.
För mig var filmen ett riktigt alertpiller som triggade mina mordiska instinkter & jag ville sparka sönder mjälten, inte bara på ledarfanskapen, utan på varenda värdelös scumbag i hela skolan som valde att hålla käften. Himla med ögonen eller fnissa.
Se den. Du kommer att ångra dig.

Läs även andra bloggares åsikter om klassen, recension, film, ondska, mobbning,

Måste uppdatera med nåt crap

Följ min blogg med bloglovin

DÖDA DEN ROSA ELEFANTEN

• Råkar man få syn på en kompis på en gågata i stan som ligger i för mycket solljus hanterar man situationen bäst genom att sänka huvudet, gräva i väskan för en upptagen look & räserspeeda i en annan riktning.

• Den bästa trösten när man fetdeppar över nya kilon är att smälla i sig mer godis.

• Nya & smått exotiska Kinder Bueno är ett alldeles utmärkt substitut för ett upplevelserikt liv.

• Man får se det från den positiva sidan – Är man så sönderblonderad att det lossar i stora tovor & går rakt av slipper man i alla fall en tur till frisören för att tunna ut & göra etapper.

JAG ÄR DIN FLICKVÄN NU

Så jag flydde blöggen, packade ner mina känslor i ett fyrkantigt tänkande & slog läger framför tv:n med proviant som skulle kunna mätta ett helt terminsgäng på fat camp, det upptäckte jag snart var ett lika dåligt drag som att gå runt i buffaloskor & benvärmare i trettio graders greklandsvärme eller busringa på hos en potentiell våldtäktsman ökänd för sin jägarinstinkt & sina snabba ben. Semester betyder inte panacottig laid back livsnjutning, det betyder mer tid till att fördjupa sig i meningslöshet & väggåskådning samtidigt som man slickar i sig det sista från varje familjebox med billig kvantitetsglass. Som att ligga helt öppen & lealös & bah ”ja ta mig, förstör mig!” medan livsledan ( som har mage nog att kunna kväva vem som helst + en osmaklig tatuering av en ros på axeln) dunkar på från överläge. Och när jag helt sonika slukade något havrefrasigt 3am-ihopsläng med bakformarna på så kunde jag verkligen känna smaken av bränd & krispig surrender.
Staycationschema: Kaffe. Käka. Fulkultursglo. Bajsa. Ligga i sängen & vara lika tråkig som Vampires Suck. Om & om igen. Och jag bara undrar, hur mycket reklam för Proactive ska en människa behöva stå ut med innan det totalt slår slint?



Läs även andra bloggares åsikter om blogg, fetma, depression, livsleda, meningslöshet, tv, proactive

Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?

Ännu är gyllene tider dagsaktuella & jag glänser som en snorkråka med buken full av arton karats guld & som en karismatisk diktator med mord som mål, det är en tsunami av fett med flow & jag nöjeskryssar fram den med ärtig segelyatcht, sköljer över alla små grisbyggen av halm & sätter styr mot mitt imperium byggt på tunga beats, briljans & överfitteri. Till & med trinda & ettriga pygméer med mindervärdeskomplex kan få storhetsvansinne ibland & det beror inte bara på att jag tagit till vara på strålande chanser att luta mig bak & bli solkysst utan också för att jag fått plocka fram bruna faran igen – en retroradio från Jula med mp3-plugin, ett odemokratiskt verktyg att banka in min musiksmak i andras huvudvärk med & kontrollera med järnhand, utan nåd.

Bara hiphop & reagge & vänstervibbar, non stop från den första ciggen till den sista i hela paket eller tills batteriet knasar. Varje solchill dag. Och när jag tvångsmatat på med så mycket Kapten Röd att mina kamrater ser marxrött & inte kan sluta nynna att dom inte tar order från någon fesen kommendant så lever jag ut hollywoodklyschan om den snyftigt stolta problemklassläraren som ser sina elever ta examen & mjukostar på med kefft lättuggade repliker.

Låt mig presentera min mor, toppstudenten: En laid back gammal katt som jag räddade från ett torftigt träsk av Jailhouse Rock & som nu glider genom livet med nya bashögtalare & ny attityd, lärt sig att stå upp mot alla konservativa & gläfsiga metalhundar, ta silverkulor för sina favoritrappare från förorten & slicka sina sår med tungmodiga lowlifetracks. Numera är det inte bara eritreanerna på våning ett som står för musikunderhållningen – när jag hör Eminems ”Not afraid” nerifrån gatan så hajar jag direkt att det är mamma som cruisar runt i chryslern med en cigarett i mungipan. Kan en dotter bli ännu stoltare?

Åt helvete med alla jävla visor

Ja, det var värst vad det var synd om dig idag

Hotellfrukost på Plaza bara för att jag är tjockt mycket fail. Hundratio kronor för gränslösa GI-synder & köttigt död åt precis allt & alla för jag är också helt jävla slaktad, en dagenefterdöden & grisfest på mammas bekostnad vid ett bord med superb utsikt över ovanligt morgonfräscha pök med stora paket & busad glow & vaxat spret, boyz som jag senare förstod var här för att plocka hem penispoäng i prideparaden. Med ens blev jag riktigt rädd att någon skulle svassa fram till bordet och ge mig välmeniga sminktips för att jag satt & såg ut som en brottsligt aptitdräpande idominfjortis med gula fläckar & ränder & allmänna fiaskoförsök att vitmåla fram ett piggare intryck. Och på stan marscherade glättiga & hejiga umesossar runt i skrikiga färger & skrikiga idéer om att kärlek är für alle & att kärlek är det vackraste som finns & för varje k-ord som träffade mig med en rysning längst ryggraden ville jag ge tillbaka med en k-pist – låt mig få gå den gröna milen utan en respektlös & äppelkäck parad av fjollor with a mission & ge mig grådaskiskt förmiddagslugn bland trötta & frusna svennar som till och med håller käften & går förbi när dom ser någon halvt ihjälslagen vid trottoarkanten.

Det blev ingen shoppingtur längre än till Glitter där jag vart totalt knockad av min lysrörsbelyst granna spegelbild, hurrade mig tillbaka till parkeringen & har sedan dess inte slutat gå…typ rätt åt helvete. Men gott folk, jag har en lösning lagom till imorgon & den heter Clark Kent. En bakåtkammad frissa & en slimmad byxdess, & så är jag som en helt ny, snyggare människa. Det kommer bli väldigt soft att inte längre bli igenkänd.

Läs även andra bloggares åsikter om pride, frukost, kärlek

Glöm inte bort att du är värdelös och illa omtyckt för den du är.

Det går alltid att hitta anledningar att offerisera mera & jag har en fäbless för att normalkamouflerad & obeväpnad smyga runt med kvalitetsficklampa bland humörfaror, varpå jag varje gång kapitulerar ner i raggsockor & bunkrar upp med smakstafett för smaklösa & tragiska mähän & skriver epopéer om mig själv som ett stupat ex-allt. Oftast i lezzna kajaltårar, inatt med ett tvinnat självmordssnöre runt halsen som jag döpt till Baloo efter min första crush & den tröstar så mycket hårdare än både snuttefiltar & muskulösa armar. Helt breathtaking liksom. (ha.ha) Om det är något som kan lyfta på nozinanslöjan så är det kristna hymner om den skäggiga härligheten ovanför & inte ens en kopp espresso på morgonen får en att piggna till liv lika mycket som behovet att kippa efter luft.

[ Men det här är i slutändan min överlagt storslagna nemesis: Dra åt helvete.

Det är allt & det är hjärtkärlsjukt, rynkigt, grått & går med käpp. Hepp! Det tar vi en cigg & några dars dödsbäddat sängliggande på. ]

EXTRA: IDOL-ZELDA AVSLÖJAR

1. När jag får slut på argument så använder jag mig av örfilar & knuffar, som från ingenstans & blixtsnabbt.

2. Jag tycker att kattmat & bensin är godis för näsan.

3. En lärare i högstadiet gav mig smeknamnet Miss Ballerina för att jag alltid, utan undantag, tog med mig ballerinakakor när det var min tur att bjuda klassen på fredagsfika.

4. Jag gjorde samma lärare väldigt besviken när hon en fredag hittade mig skolkandes i trappan, där jag satt med kaksmulor runt munnen efter att ha ätit upp alltihop själv.

5. Ett kriterium när det kommer till musik är att jag tydligt måste höra vad dom sjunger om. Därför tål jag inte

grunt & det mesta inom black & deth-metal.

6. När mina två råttor dog förra hösten blev jag lättad över att mitt rum äntligen skulle sluta stinka…råtta.

7. Om tändare har ett plastskynke runt sig så ska det tvångsmässigt pillas loss.

8. En gång när jag var fem år så bajsade jag i mina långkalsonger & la dom i pappas säng.

9. Jag snusar, men bara när ingen ser – för jag ser inte riktigt frisk & klok ut med en bulle under överläppen.

10. Artighetskramar gör mig jävligt obekväm.

11. Att fylla år är bland det sorgligaste jag vet.

12. Jag har blivit diagnostiserad av arbetsförmedlingen som förståndshandikappad och häromveckan när jag onelinetestade min EQ ( inte IQ, för där vet jag redan att jag ligger långt under medelsnittet) så blev svaret också: STUPID.

13. Ibland sjunker jag så lågt att jag frågar ungar som dröjer sig kvar med blicken för länge vad i helvete dom glor på.

14. Mitt största intresse här i livet är att fantisera om min egen begravning.

15. Jag tycker att hundar i överlag är asjobbiga & jag tycker att det asjobbigt att behöva låtsas som att jag älskar släktens, vänners & bekantas gläfsiga ägodelar. Lets face it: Man kan berätta för någon att man inte gillar deras jycke lika lite som man kan göra klart för någon småbarnsmorsa att hennes avkomma varken är söt eller väluppfostrad.

16. När jag gick i sexan så var mina två största idoler Dolly Parton & Marilyn Manson, i nian var det Ultima Thule & Björn Afzelius.

17. Jag bölar aldrig över min egen livssituation men brister totalt så fort jag ser en antydan till vattniga ögon på

film & tv.

18. På tal om det så låste jag in mig på toaletten, la mig ner på golvet och störtgrät efter att familjefarsan i serien ”8 simple rules” kolat.

19. Jag har aldrig råkat ut för några dåliga raggningsrepliker men däremot världens bästa förolämpning när en vindögd kille jag var hooked on kastade en krona på mig med uppmaningen att jag borde gå & köpa mig ett liv. Briljant!

20. Dom flesta killar jag faller för är faktiskt antingen vindögda eller hiphoppare.

21. Att se djur råka illa ut gör mig deprimerad & självmordsbenägen. For real.

22. Jag har ingen koll på min ålder & kan i skrivande stund inte komma ihåg ifall jag fyllt 23, 24 eller 25. I varje fall är jag då inte under 18 som dom flesta tar för givet.

23. Jag är stolt ägare av en ouijabräda.

24. Jag snurrar alltid en tändare mellan fingrarna när jag sitter vid datorn & för tillfället inte knappar på tangentbordet. Mina händer måste alltid vara sysselsatta med något.

25. Något jag aldrig skulle kunna gå runt i är en röd t-shirt med texten ” BLACK WAS SOLD OUT!”.

26. Min ide om en bra fest är att sitta limmad framför YouTube hela natten & snacka bra musik. Fast det kräver ju också att sällskapet har någon bra musiksmak att komma med.

27. Nina Hemmingsson är min vardagshjälte

Jag vill också vara dyngrak, kåt & odräglig

Orättvisor är scheisse & bajs är till för att kastas på folk så do it like they do on the Discovery Channel & säg att ett skepp kommer lastat med: Oduschade festivalfyllor. Skitiga converse & bandtishor, osminkade axelryckningar & tovigt hår, sexpack & salivbyte & slaka snablar & snabbkrubb & tröga skitmagar & pumpad & peppad & varmrusig frigörelse. Min överlevnadsprognos skulle ligga på minus & jag skulle sjunka som ett helt fartyg med neurotiska & feta societetslejon som mest förargar sig över att få nylonstrumporna i blöt. Och det slår mig då & då att jag är väldigt speciell (läs; cp-speciell) som hinner dyka ner i det mesta & slita upp tusen anledningar att stanna hemma till ytan innan andra ens hunnit tänka ”Fan vad skoj!” – Jag undviker att vistas i solljus för att det känns som ett jävla batongövervåld & jag vill helst ge efter för smärtan genom att krypa ihop på marken & skydda ansiktet från alla vittnen som är eniga om att jag ser ut som nåt mongosjukt & klubbat stycke gråsäl. Bara tanken på att slå upp ett tält ger mig samma magknip som jag hade inför gymnastiksalens omklädningsrum i mellanstadiet för aldrig att jag slår upp mina rödsprängda i nåt olåst krypin utan en välbelyst badrumsspegel som bestämmer ifall ångesten bara plitar ner mig på knä med chockpistol eller knäcker vartenda ben i kroppen, & det är so not zelda-style att vara risigt hot & festivalcasual & hinka bärs med grabbarna som ett störtskönt kär eller galet sex-material.

Tro fan att jag också hade velat klottra ologiskheter på någons bandage, catfighta med nån dum & överförfriskad benget, raka av mig ögonbrynen & glömma bort incidenten lagom till nästan morgon & fascineras av alternativt folk i flippade utstyrslar, men jag kan inte ens sitta mig igenom en av café Schmäcks poesiaftnar bland gråtrunkare & harmlösa urtvättade hippies utan att nödrusa ut därifrån. Och det går inte att skylla på dikterna, även om dom sög hårdare än alla hardcorebrudar jag sett förspela.

På en festival hade jag varit det frigida & hämmade våpet med feta bh-inlägg & monsterklackar i utkanten av alla sällskap, som kammar igenom löshåret med fingrarna var tredje minut & är mer intresserad av sin rosa fickspegel än att föra en konversation längre än ”Nej asså…jag är bara trött”, och hur mycket Guns N´ Roses jag än skulle få för mödan så är det inte värt känslan av att ha en pistol tryckt mot pannan & vara helt utan flyktmöjligheter.

Läs även andra bloggares åsikter om festival, fylla, ohälsa

God knows, got to make it on my own

[Freddie Mercury - in my defence]

Jag samlar på mig andras erfarenheter i dammigt, vikt, understruket & lånat format, går runt med Anna Karenina under armen & försöker hitta brittsommar hos systrarna Brontë, dricker rött ur en släktklenodisk karaff bara för att man ska & spelar nostalgi från en epok jag aldrig levde i på pappas vinylspelare bara för att stråkigt vemod gör sig bäst med Pioneer & förstärkt, behagligt raspande. Kaninhålen är tjocka & cigaretterna 100:s & att ingen får ställa sig under mitt paraply är helt i sin ordning för på hösten bör man lida tyst, pretentiöst & naturfärgat fabulöst men jag är inte i mitt esse, fönsterbordsfilosofier klär mig inte & jag känner mig inte som nån märkvärdig missförstådd intellektuell tungviktare för klassiska historier berör mig inte hur mycket jag än önskar & jag gillar inte ens på The Cure. Jag har mest grässmak i munnen från att ha spelat allt så fel jag bara kan & sedan fallit huvudstupa tillbaka till det litterära fjollträsket & näsvisa avvisningar. Det här är hemmaplan oavsett vad jag tycker om saken & det är ingen match att lida med bravur, Ricky var en annan liga. Ett perfekt & tufft motstånd som väntade på filmen istället & försökte knäcka existentiella gåtor lika sällan som han understod sig att lyssna klart på någon ballad av Queen.

Han gav mig franska rivieran & Time Square & tyska luftballonger & Misery Lane trots att vi knappt lämnade hans skinnsoffa & även om vi inte ens reflekterade över årstider & ännu mindre sparkade till några gula löv eller tände några vanilla and cinnamon-tramsiga bordsljus så var hösten med honom den vackraste omställning jag upplevt, okonstlad & go with the flow & med en markant doft av gammal suröl. Det var jag som hade sönder vårt sängslott & levde på flykt undan intensiva känslor & öppna gator för att kärlek måste bekämpas med alla medel när den utgör ett för stort hot mot ensamheten. Jag kan inte säga om jag följde mitt hjärta eller inte men jag är rätt säker på att det är förblindat med tabasco & kamouflerat i svart.

Läs även andra bloggares åsikter om freddie mercury, minnen, sorg, saknad, höst

Good-bye, Good-bye blind eyes, I know what I want to be.

Min klocka tickar alltid för snyggprojekt & mexikansk special med x-tra vitlökssås runt kalastider på kontot, rotlöshethalten kurvar sig uppåt & jag måste ha nybakade andra bullar för att maskera lukten av dött, skämt kött. I förrgår var jag reflexblont slaktkär & idag en kolsvarthårig militant vegetarian – sudda bara ut militant & lägg till ett semi eller pseudo & behåll det kolsvarta misstaget från serien ”Inte vid sina sinnens fulla bruk”, men det kändes fräscht att komma hem med några plastpåsar personlighetsmakeover & veta att jag snart kanske kan placera mig själv i ett matsmart fack & flasha runt med en titel som överlägset bättre än alla andra. Att kryssa ja i köttätarfrågan gör mig rätt ut kräknödig för jag vill inte vara något tappat & förslappat ister som går runt bland frysdiskarna & letar vanvård till så plånbokssnällt pris som möjligt & som finner stor njutning i speciesism under friscobröd & förknippar blodigt & mört med något positivt, det känns ju jävligt wacked out att störtböla över avslöjande reportage om pittiga ohjärtligheter samtidigt som jag smälter ner en bit baconburgare med rödtjut.

Jag tänker inte gå in för att vara bäst på heltid för det kommer bara krackelera i skit samma & axelryckningar, men jag ska i alla fall cutta ner på min köttkonsumtion & se det mer som en kravmärkt dålig vana än ett vardagligt måste. I och för sig har jag inte ens börjat livsstila smartare ännu men jag skyller på att jag mår bajs. Det är alltid ett hållbart argument.

Hänt extra: Någon ringer mig med jämna mellanrum från ett nummer som inte är addat på Eniro, vad fan är det för fel på folk? Snart blir jag så nyfiken att jag faktiskt lyfter upp telefonen & svarar för ovanlighetens skull.

Läs även andra bloggares åsikter om kött, vegetarian, mat,