måndag 7 februari 2011

Jag tog iallafall med mig ett gamecubespel ur dan.

Januari: 

Även om jag är så pinsamt banal att jag nyårslovar mig ett isbergsgrönt, fatt & fettsnålt lowlife (docké helt fritt från förljugna fraser om hur hurtig, go & gla jag blir av att behöva orättvislipa över recept på meningen med livet), så tänker jag i alla fall inte ursäkta mig förbi en hel rad ben på julbio bara för att arbetarklassen inte vet vad dom ska göra med sin lediga dar annat än att skölja ner crap till överpris med cock & company. ----- - > Och här hade jag tänkt förklara hur jobbigt det är att leva med en mage som vrids in & ut när jag ser affischering för “Änglagård- tredje gången gilt” men efter att ha tagit en mac´ morotspåse & - filmpaus & skaffat mig svennepoäng genom att upptäcka storheten med Helena Bergström så går jag helt sonika vidare till ---- ---> Min egen mellandagsångest. Muskulösare Tuffare, så mycket bättre. Idag rann det liksom över, kallsvetten. Pannpärlor & [rena] skräckpölar av att gå face to face med livet i en styggt stickad mössa & behöva erkänna för mig själv att jag får skoskav i vilka skor jag än byter om till & att den enda modell som lovar hållbarhet & långa sköna mil inte finns på marknaden längre. Inte ens att shopprunda av eftermiddagarna kickar ur desperationen en stund & jag håller inte deadlines, klarar inte en närmare granskning & står fan inte ut med att visa upp ett ofärdigt, hatvärt fortfarandefult projekt – en tragedi på autopilot som piffar upp öppna sår med billigt bling från GLITTER & plockar famnen full av tid till att ta vara på provhyttsångesten. Jag är som julgardiner i april & the bad guy i en undermålig actionrulle som hjälten frågar ”why don´t you just fucking die?” så att råka ut för ett gammalt starrbligande hångel som nu kan slå sig över bröstet & grymta något om fyllemisstag passar perfekt in i mallen för en riktigt svettig skitdag.
Vart är miraklen Disney lovade? Ögonblicket då man storsmajligt saligt sträcker ut händerna för att fånga snowflakes & genast förstår att 2011 kommer bli så jävla gott? The Ghost of Christmas Present som ska få mig att omvärdera mitt liv, sympatisprudla loss & få andra att uppleva min närvaro som en tremiljonerschans i bingolottos direktsända finalspel?
Nån som vill följa med & se uppföljaren till Änglagård åtminstone? 



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]