I ain’t looking for nothing in anyone’s eyes

Jag vill inte vara såhär. Om jag fortsätter upprepa det & hoppas tillräckligt högt, tror ni då att ett browneyed miracle som Joel Kinnaman kommer förbarma sig över mig & viska in i mitt fett stripiga hår att han vill hjälpa mig, som han gör på hallgolvet med en släckt Stjerne i det undersköna lilla underverket `I skuggan av värmen´? Man ska gräva in händerna under en danssvettig tshirt & grovhångla med sin highschoolcrush till Journeys Don´t stop belivin´ & man ska bli fullmottad på glöd när man läser ”Don´t give up on something that you can´t go a day without thinking about” & jag undrar lite grann varför det tas för givet att jag ska tolka vissa maximer från the pro life-side när jag tror på min död som meningen med mitt liv,gör det något om jag nickar & drar ert vad du än gör, ge inte upp över min halspulsåder? Förlåt min olustigt oschönna & cyniska livsinställning, jag är bara trött & lovar att genast rycka upp mig. Snart i en snara nära dig.
Och flyttkartongerna i vardagsrummet står inte längre for a warm and cosy freshstart med valpbajs på mattan & grahamsmjöl om händerna, dom ligger ivägen för ett avslut. Är det min nya bachelorettelya som krockar med döden eller min liknöjdhet som är dåligt tajmad med flytten? Jag har i alla fall slutat kulspetsmarkera den första februari med blåa ÄNTLIIIGEN & jag skulle gissa på att mina forcerade ” Jo det ska bli jättespännande”är lika övertygande som Agnes-Nicole Winters insats i `The Gold and the Beautiful´, det är ju rätt uppenbart att det är svårt att se ett värde i en hemtrevlighet jag inte har några större planer på att besvara genom att stanna kvar – rotad, balanserad, rultig på frukostmuffins & sju sorters bara en till. Men jag kommer fortsätta spela mina kort frikostigt & jubla ända till IKEA & pynta tomrummet med färgglada distraktioner & vattna mina plastblommor ända tills det är okej att tappa geisten, glida in i en slöja & följa sorgetid igen. Kanske är det rätt besynnerligt att söka en lite mer ,typ, hedervärd lucka att klämma in sitt självmord i men jag gör helst sorti när jag blivit långtråkig & händelselös & min existens mest påminner om hissmusik.
[ Veckans lol: När Saga rundturar lägenheten & i all välmening uttrycker hur soft det är med nån som inte bryr sig om inredning & så när jag de senaste månaderna knappt fritidsintresserat mig för något annat än dyra detaljer. ]

 Fånga dagen.