måndag 22 september 2014

The pleasures of the damned



√ Do you want to create a shortcut? 

Kontraster. Antioxidanter på burk. Powerwalkrosiga kinder. L&M-flås.  Pillerkartor på postorder.  Rawbollar, hampaprotein & silkestofu. Hungern som får mig att krypa in under tredubbla duntäcken som jag har massvis av döda flygfän att tacka för. Ångesten som får iksusvetten att lacka nerför pannan & ångesten som inte bara får mig att stoppa ner mina chubbiga knackwurstfingrar i kakburken utan sluka allt som förpackats som tröst.  Rosenrotsextrakt  mot nedsatt prestationsförmåga.  En halv flaska Rom för att bli så knockad att jag inte kan ta mig upp i ringen igen.  En tablett Carbo Fat Burn tjugo minuter före varje måltid.  En halv karta Etizolam före morgonkaffet för att det är den allra bästa fågelvägen över vardagsledan & de malande tankarna om att jag hamnat snett som fan. Läser Sanna Ehdins ”Den självläkande människan”  & orienterar mig i rakbladsdjungeln efter det perfekta skäret. Testar lite nya saker; som hammare, sax & spikmatta från Rusta. Det är nog inte så tokigt ändå, att bryta vardagsrutiner även om dem lämnar blåmärken & andra sår på kroppen.
Och hela tiden ser jag farfar i ögonvrån, hur han uppfodrande stirrar ner från sin eterhylla, präktig, prudentlig & fin i bronskanten. Jag vet vad han tänker, gubben,  och jag vill absolut inte höra. 

Någonstans mittemellan.  Drar ett alldeles för dyrt ögonfransserum, en ögonbrynsmascara & tre chicmagasin på mitt Mastercard med tips på hur man pressar in sig i ett snävt ideal med nya träningstrender & hälsosmoothies på nässlor & alger. Kontraköper ett par långkalsonger i XL till en tandlös, rultig russinrumän utanför Coop bara för att kunna vältra mig i självförhävelse & intala mig själv att jag är godheten personifierad. 




I.n.n.e.r.l.i.g.t

 1.Johnossi party with my pain.2.John Lennon- gimme some truth.3.The Pretty Reckless- going to hell.4.Bruce Springsteen- ain't good enough for you.5.She Want Revenge -broken promises for broken hearts.6.Green Day- restless heart syndrome.7.Michael Kiwanuka- they say i'm doing just fine


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]