Två böcker av Jonas Gardell i ett paket rakt ner i brevlådan. Det kan inte vara mer rätt. Man kan inte få ett större löfte. Hålla i en mer förvånansvärd och plöslig livslust. Man kan inte bläddra i någons böcker, förutom just Gardells, som viskar lika högt om att bakom vidrigheter och förtryck så finns det också godhet och kärlek. Hjältar och hjältinnor. Någon som ser och förstår och tänder ens nattdukslampa när man vant ögonen alldeles för länge vid mörker.
Jag rekommenderade mamma att läsa Gardells bok ” Jenny”. Hon frågade genast om den var verklighetsbaserad, och blev lika snabbt ointresserad när hon fick reda på att den inte var det.
Jag förstår inte denna besatthet av filmer och böcker baserade på verkliga händelser.
ALLA romaner och dramer är inspirerade av verkliga händelser, konflikter och tankar. Film och böcker är ju i stort sett en introduktion av verkligheten. Läran om livet och genvägen till miljontals hjärtan och stora intellekt.
Är våldtäckt, misshandel och självmord mindre verkligt bara för att det inte är verklighetsbaserat? Är det svårare att känna empati för en karaktär som inte är en tydlig person där bakom?
Det händer hela tiden. Överallt. Tragedier, ondska och sorg. Och det är så verkligt att man önskar att någon ska bryta in och säga att följande händelser aldrig inträffat. Att det är ett påhitt. Ren fiktion.
Det finns en Juha i varje tonåring. En sextonåring som sitter framför spegeln och försöker smälta att det är detta som är Jag. Det finns en Jenny på varje skola. En Jenny som är så fel man kan bli. En tjej som får lära sig att hon är ingenting värd.
Nån som man suddar ut och raderar och bryter ner.
Det är inte karaktärer. Det är du och jag och han och hon och en röst för alla som slutat prata.
Andra bloggar om: Jonas Gardell
Mycket bra argumenterat. Jag tycker precis som du. Det viktiga är ju vilket budskap boken/filmen förmedlar.
SvaraRaderaMärkligt nog är min mamma likadan som din. Helt fixerad vid (själv)biografier och dokumentärer. Det är nästan det enda hon lånar på biblioteket numera.
Länkar till favvisen; http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp#section=k7
SvaraRaderaHan är så äkta, så trasig men ändå så oförstörd, Jonas.
Jenny var smärtsamt bra och ligger på mi topplista av böcker, liksom Fru Björcks öden och äventyr. Det bor nog en liten Fru Björck i mig; "äsch, så dum jag är" Det där nedvärderande och självsårande tänket...
Ang självbiografier så kan väl ingen skriva något som de inte redan upplevt i sitt inre...och det är väl också sant och äkta?
Järnladyn: Tack! :)
SvaraRaderaDet kanske är nån slags mystisk fixering som börjar dyka upp när man nått en viss ålder?
Hosanna:
Tack för länken och åh ja, man kan hitta en himla massa guld i Jonas dagbok. Trasig men oförstörd, det var en bra beskrivning.
Fru Björcks öden och äventyr har jag inte läst, men det nog bli vid nästa bokköp :)
Jag tycker så mycket om din blogg, och du verkar väldigt klok. Gardell är bra & jag håller med dig om att det inte blir mindre verkligt bara för att själva boken är påhittad. Sånt som berättas om i Jenny (jag grät nåt helt otroligt när jag läste den, har aldrig lipat så mycket av en bok eller film i mitt liv!) sker ju dag efter dag världen över. Folk blir våldtagna. Folk blir mobbade. Folk är ensamma.
SvaraRaderaJust nu läser jag Präriehundarna!
Tack så jättemycket Insatiable.
SvaraRaderaJag grät också när jag läste Jenny, fast mest över texten på första sidan och dikten på sista sidan. Just för att det är skrivet med sådan kärlek och förståelse och ett sådant vackert språk. Och jag älskar hur hela boken är så fruktansvärt tragisk, men ändå fylld med så mycket hopp. Hoppet om att det går att ta sig vidare. Överleva.
Präriehundarna måste jag också försöka ta och läsa :)