Anonym: Tack, alltid hållit hårt i det brevet ( och kärt). Kanske dock inte tillräckligt hårt för råkade slinta med kaffekoppen, så nu är det brev med dopp ^^
Sådana brev värmer och kan nog vara bra att läsa när det känns jobbigt. Innan man går över "gränsen". Bra att tänka på, hur illa man faktiskt gör dom som är kvar. För en själv är det över men dom andra... Jag har några rader i en låda från en som inte kom tillbaka. Jag har läst det en gång. Vill helst inte röra papperet igen, fastän det är många år sedan det hände. Det gör för ont att känna hur den personen kände sig. Kram på dig!
som ovan skribenter redan nämnt så är detta ett fantastiskt brev och jag kan inte låta bli att fundera över hur var när varför författaren skrev detta, känner att du har så himla mycket mer att berätta om dig själv som skulle få vem som helst att sluka din story med hull och hår, med ditt fantastiska sätt att uttrycka dig samt dina upplevelselser; inre som yttre. dessutom i kombination med din förmåga att komponera ihop inlägg till ren jävla konst, ja, det skulle bli en succé. åtminstone vet jag en som skulle fangirla dig ännu mer än vad hen redan gör idag. *räcker upp handen*
alltså, jag hoppas att du (oavsett form, tänk så återföds du till en räv eller dylikt) aldrig försvinner från jordskorpan; du är en fantastisk konstnärssjäl som _måste_ överleva allt. <3
Miche mi: Ord från farsgöbben 2009 dagen jag vaknat upp från mitt koma. ( På denna sida av familjen använder vi ord, gärna i form av arga insändare till lokal-tidningen, på den andra mor-sidan använder vi droger & blötvaror) Och slukar dina kommentarer, over n over, som en ännu bättre start på dagen än en redig fiberrik och vitaminspäckad frukost. Typ Paulúns supermüsli. Och VI ska_överleva_allt. Tänker på det under bättre perioder, när en diggat sig upp ur hålet, att "Art is a way of survival". Så länge man kan och har ett need att uttrycka sig och har ett späckat inre liv så har man vad som behövs för att överleva. Minns inte exakt i ordalag, bara i känslor, men det var något min shrink sa om att man kan leva lyckligt även som gammal, grå och ensam och även om man inte har mycket till "yttre liv" - så länge man har ett inre liv som man vårdar. Bamsekramar!
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord: Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]
Hej. Håll hårt i det brevet och tag till dig dess innehåll.
SvaraRaderaAnonym: Tack, alltid hållit hårt i det brevet ( och kärt). Kanske dock inte tillräckligt hårt för råkade slinta med kaffekoppen, så nu är det brev med dopp ^^
SvaraRaderaSådana brev värmer och kan nog vara bra att läsa när det känns jobbigt. Innan man går över "gränsen". Bra att tänka på, hur illa man faktiskt gör dom som är kvar. För en själv är det över men dom andra...
SvaraRaderaJag har några rader i en låda från en som inte kom tillbaka. Jag har läst det en gång. Vill helst inte röra papperet igen, fastän det är många år sedan det hände. Det gör för ont att känna hur den personen kände sig.
Kram på dig!
Kalebass: Spot on där <3 Och beklagar verkligen att du behöver ha sådana rader på papper, förstår att det är det är en magspark att läsa.
SvaraRaderaVilket fint brev! Dyrgrip i skattkistan <3
SvaraRaderasom ovan skribenter redan nämnt så är detta ett fantastiskt brev och jag kan inte låta bli att fundera över hur var när varför författaren skrev detta, känner att du har så himla mycket mer att berätta om dig själv som skulle få vem som helst att sluka din story med hull och hår, med ditt fantastiska sätt att uttrycka dig samt dina upplevelselser; inre som yttre. dessutom i kombination med din förmåga att komponera ihop inlägg till ren jävla konst, ja, det skulle bli en succé. åtminstone vet jag en som skulle fangirla dig ännu mer än vad hen redan gör idag.
SvaraRadera*räcker upp handen*
alltså, jag hoppas att du (oavsett form, tänk så återföds du till en räv eller dylikt) aldrig försvinner från jordskorpan; du är en fantastisk konstnärssjäl som _måste_ överleva allt.
<3
Mary: Indeed, heart ya!
SvaraRaderaMiche mi: Ord från farsgöbben 2009 dagen jag vaknat upp från mitt koma. ( På denna sida av familjen använder vi ord, gärna i form av arga insändare till lokal-tidningen, på den andra mor-sidan använder vi droger & blötvaror)
Och slukar dina kommentarer, over n over, som en ännu bättre start på dagen än en redig fiberrik och vitaminspäckad frukost. Typ Paulúns supermüsli.
Och VI ska_överleva_allt.
Tänker på det under bättre perioder, när en diggat sig upp ur hålet, att "Art is a way of survival". Så länge man kan och har ett need att uttrycka sig och har ett späckat inre liv så har man vad som behövs för att överleva. Minns inte exakt i ordalag, bara i känslor, men det var något min shrink sa om att man kan leva lyckligt även som gammal, grå och ensam och även om man inte har mycket till "yttre liv" - så länge man har ett inre liv som man vårdar.
Bamsekramar!