Don`t touch my soul with dirty hands

VARDE SKÖNHET. VARDE PROFITHAJAR SOM LÅNAR UT STORSLÄNG TILL DE SPETÄLSKA. E**etic alltså, tillkomme ditt walk in-rike på jorden. Så kasta vi alla bekymmer på dig, du lovat för allting att sörja. Andäktigt kliver jag in över tröskeln till quick fix-templet på Rådhusesplanaden & hinner knappt fyra av ett krokigt leende innan en friskt rosig gräjtness sätter sina franskmanikyrerade klor i mig & tänker att här har vi alltså ett riktigt skabbigt, klent duckface som vi kan klämma fram många guldägg ur. Och jag bah (nästan  rå)

wake up flawless post up flawless ride round in it flawless & hon bah bow bow down you stupid bitch. Så befinner jag mig mitt i ett fluorescerande pity-purgatorium där man samlas & förstår i grupp. Jag är något trasigt som genast behöver lagas, en skamfläck som måste slipas & det spritter i deras flinka konstnärsfingrar när dom enas om att det nog finns en relativt söt tösabit någonstans under alla döda skinnceller, att om jag har $edlarna så har dom verktygen att skapa något värdigt ur den här ytterst trista & inhumant skrovliga skitsituationen.

Jag öppnar portmonnän & sparklar av tron på en vackrare morgondag.

Jag öppnar portmonnän & faller ner i ett desillusionerat mörkt, hidöst jävla hål för att dom tagit ifrån mig tron på att jag överhuvudtaget kan ha en helt allright dag. Vilket var precis vad jag trodde när jag stod framför hallspegeln i min fauxpäls & smorde in fäjjan med ett xtra lager Instant Light Complexion Perfector från Clarins.

Och allt jag kan tänka när jag lämnat deras helgedom är: Välsigna de vittnen, som gått i ditt namn. 

Gör printpimpade paltor av min Edie-obsession & håller med Andy Warhol: “ And the fascination I experienced was probably very close to a certain kind of love.”