Lista: Glimtar av något bättre

▼Strånga, inspirerande bruttor som får en att tro att det inte bara är möjligt att överleva, utan att man automatiskt blir jävligt ball på andra sidan suicidtankarna också. 

    

                                                                    

▼The Fault In Our Stars. Det spelade ingen roll hur mycket jag ville hata denna zuperhypade John Green-filmatisering, jag kom ur biosalongen söndergråten & snorig ändå; och det är nog nackdelen med att se bölfilmer på xtra large skärm, jag är så koncentrerad på att snyfta så tyst som möjligt att det istället får motsatt effekt & jag börjar bubbla av inre missljud som totalbrister ut i form av grymtningar & ett hulkande som ekar i hela salongen. Jävla Augustus Waters.

▼ Liten, nawig högtalare med ofattbart fett tryck i . Finns på NetOnNet för en sketen femtiolapp. 

▼ Ta samma frasserunda i stan som dom hippa technoturkarna & meduzaraggarna, veva ner rutan & ha allsång i bilen till Rod Stewarts ”Sailing”. 

▼Leka med min Fujifilm Instax 210. Och så den exceptionellt välskriva & detaljerade recensionen: Kulig, lättanvänd krej!

▼Att vara kär i kärleken  & bygga luftslott om att man någon dag i en jävligt avlägsen framtid är värdig att hållas kär. 

▼ Shop the pain away. 

▼Bläddra i högar av gamla Larson!-tidningar.

▼ The Broken Circle Breakdown. Bluegrass. En flamländsk cowboy. Sorg. Med andra ord - nästan allt man kan önska sig i en film.

▼Att vakna av att ens little ball of fur slickar en i ansiktet.

Jag blir både lätt brun och slätstruken under sommaren så ha överseende. Jag blir snart mitt vanliga bittra jag igen.

 Läs även andra bloggares åsikter om Angel Haze, fujifilm instax 210, polaroid, lista, madrugada, the fault in our stars, the broken circle breakdown, lycka, sommar, hiphop,

Analogt och sommarljud.

Betydligt najsigare än Obbolas svettåstånkmarknad - Thaifrulle i skogen.

Ja, jag är för cool för min glass, vadårå?

Som slapphänt liten parvel råkade jag tappa en bautaklubba på ett kilo i den här snaskbutiken på Kungsgatan.
Nu har jag för första gången på nitton år återvänt till brottsplatsen på skälvande ben & med flashbackflackande blick.
Mamma: Den där klubban ni har i fönstret, hur mycket kostar den?
Rultig gumma: Den är inte till salu förstårru, det var en gång en liten jänta  som tappade den i golvet så att den gick i hundra bitar. Nu är den ihoplimmad och är bara kvar som tja..prydnad.

Tvärbryter ut i ett sepeflabb & rusar därifrån.

Veckans lifesaver:
1. Bellamy brothers - if i said you had a beautiful body.2.Waylon Jennings - Bob Wills is still the king.3 Lynn Anderson - i never promised you a rose garden.4.Roky Erickson- i think of demons.5.Patsy Cline- Crazy. 6. Madrugada - running out of time. 
7.Kris Kristofferson and Rita Coolidge - I'd rather be sorry.8.Rod Stewart - i don´t wanna talk about it. 9. David Allan Coe - Laid back and wasted.10.David Bowie - Rock n roll suicide. 11.Dr Hook - I can´t touch the sun. 12. Kris Kristofferson - The pilgrim, chapter 33



Läs även andra bloggares åsikter om analogt, polaroid, country, rock, musik, västerbotten

Mamas don't let your babies grow up to be cowboys. 'Cos they'll never stay home and they're always alone. Even with someone they love.

Whatever you do in this life, it's not legendary, unless your followers are there to see it – 

typ Hur Jag Mötte Er Morsa. Nåja, inte för att jag någonsin gör något legendariskt men poängen är: Sommardagar

 som man inte fångat på bild har inte hänt & är från alla vinklar bara bortkastad dötid. 

 Kär sysselsättning: printa Edie-motiv på tishor & andra material. 

Och ett tjåckt tack till snubben som a long, long time ago gav mig ett survival kit av riktig country. I löve you, man.
 Det är diamanterna som sprakar till på en riktigt grym platta som är en lezzen flikkhas bästa vän.

 "Cowboys ain't easy to love and they're harder to hold.
They'd rather give you a song than diamonds or gold."

Läs även andra bloggares åsikter om kläder, edie sedqwick, foton, the highwaymen, country, ensamhet,

Och alla bah: Rise like a Phoenix!

Jag har inga problem med droger. Jag har däremot ett stort problem med att dom tar slut. Just nu lever jag inte ens mitt liv på knä, jag lever det i horisontalläge i hörnsoffan i vad som känns som ett nonstopping purgatorium av Charlie Sheen & horribelt slitna sexuella anspelningar.  Eller som herr Harper själv skulle ha uttryckt det – This show is so fucked in all possible ways! Det är väll ungefär så jag ser på Mitt så kallade liv; som en You Gotta Be Fucking Kidding me-production från ABC eller CBS. Detfinnsjuförfaningenändepåeländet. Så tar vi en fråga till den lite mer emotionellt osnutna publiken: Vad kallas det när man vaknar upp varje morgon & ens första känsla är att bli stabbad i buken med en bordskniv & strypt av sina egna inälvor [samtidigt som man givetvis ändå bemästrar den där konsten att blossa på en budgetcigarett lika elegant som Bogart eller Hepburn & försöker intala sig själv att det minsann fortfarande är extremt stiligt med vidriga vanor?] EN JÄVLIGT DÅLIG REPRIS! * Och här går skrattmaskineriet lozz* Tätt intill ligger två varma, kurrande fröjdknytten & jag vet att jag borde känna något. Typ tacksamhet. Jag borde pussa Floke på nosen & viska in i Rockys rödtigrérandiga päls att han är det raraste som finns men är orätt & slätt helt inkapabel till att känna reell kärlek. Jag tror att jag förlorade den förmågan i samma ödesdigra sekund som jag råkade slaska min sista Etizolam, & det är nog min egen fria tolkning av helvetets nionde krets;

Inte att jag ligger under täcket som en skälvande saccosäck & känner mig lika glammig som Ingvar Oldsberg, utan att jag inte kan titta på mina katter & fyllas av total & villkorslös kärlek. Den känslan alltså. Hur i helvete överlever man utan den?

Det räcker liksom inte att resa sig upp. Man måste ha någonstans att gå också.                                                                  

                                                            

 

- Plath