۞"Jag är ställd av komplimanger och vacklar av kritik, Jag kånkar kring förgiftad last på vägen där alla tomma löften bakom nickedocksmimik gör mej så förstämd och så förlägen. Och vi behöver inte följas åt i vått och torrt men den väg du går allena Leder bara bort- mot bitterhet och pest I en värld där tomma tunnor skramlar mest"

[Beatrice, så jag trängtat efter att kliva över din wonderlandtröskel & tappa bort mig själv bland vinylrepor, porslinsvedervärdigheter & cheesefria gammelporträtt i sepia, att bädda ner mig i svartvita frånförrhistorier på schäslongen & bli tummelisaliten & ejderdunlätt mot din axel. Gömma mig från gargamelgrymhet under ditt elementvarma.myskpräglade lapptäcke & se dig smurfa svårsaker under fransmattan, quick fix-frosta cupkakorna, stuffa vetebullarna med Allt Är i Sin Ordning & mandelmassa, skaka på permanentbarret & säga att jag ju bara är nästanvuxen, att jag har all tid i världen på mig att komma nån vart.] Det är bara det att du rulltårtstrind & bjärtblommig står där i dörröppningen med ett brett återseendeleende–  

& jag har redan knutit på mig skorna & gått innan jag ens hunnit komma in.

Är framme vid puss på kinden-ta hand om dig innan jag ens hunnit härligt att vara här-krama.

Beatrice, det finns inte några vägdirektioner till Nån Vart på Eniro. Jag måste ta mig Någon Annan Stans & det som är tricky är att Någon Annan Stans ideligen flyttar sig nån annanstans (som spökskeppet i det där Super Mario-spelet jag som jenkapoppande mellanstadiesnäcka i sicksack-bena pluggade in i din brusburk på 18 tum ).

 Som om Vart Som Helst i alla lägen är bättre än Här. Som om jag alltid väntar på Nåt Annat. Sitter beredd med ett ”Nä, det är nog dags att börja dra nu asså” på tungspetsen. Det är ett kliande sen, en ivägfeber, en kronisk inflammatorisk vantrivsel, en rastlöshetsvulst inte ens du kan sticka hål på, & även om jag merängillar att klia Siames-Spock bakom örat medan han lapar blåbärsmjölk & betrakta dig när du wienervalsar mellan skafferiet & kylskåpet som en nynnande looney så bubblar hemhetsen i magen som en shakad päronsoda. Jag måste innanför min egen ytterdörr & bli stor igen. Bli Bergman-tungt bråte. En trappspya som stinker & stör. En förbrukad engångssweetheart.

Det känns som om jag har termiter i kroppen Beatrice, som om jag bryts ner till något obeboeligt  Det gör väll inte dig alldeles för ont om jag flyttar ut? Blir Nån Ny Nån Annan Stans. Nyckeln kanske aldrig har varit Fisk eller Mittemellan? 

 /2013.