Befinner mig bland absolutisten & evangelisten Allans ruinhögar som stått & samlat damm sedan nittonhundraåttionio. Jag kan med handen på mitt ogästvänliga, ruttna hjärta säga att det här har blivit mitt nya Happy Place & jag vet inte riktigt vad jag älskar mest; att jag verkligen lunkar omkring i pappas galonstyggelser i ett hybble där två oschöna stonefacevålnader fångats på ett mobbefoto, att jag bokstavligen trampar över signerade skatter i en enda stor fyndlåda på tre våningar eller att denna djupt troende herre var en riktigt sjufaltstraffad, stackars sate som Gud inte visade någon som helst nåd.
Allan
& hans .… besynnerliga hobby? Wtf? Psalmsiffror?
En
touch av Bröderna Landby. [ Tiotusenkronorsfrågan: Är det status att ha en
farbror som svept i sig diverse dryckjom ur lortbruna, krackelerade kaffekoppar
med dessa medfarna gammpöjkar i deras lilla Håkmarkkyffe? Det korrekta svaret
är: Ja för fan!]
Negativ
på en korsfäst Jesus. Givetvis.
På
väg hem med den där drömmen om att pryttlarna & tingen i bagaget är gedigna
fantasiljonfynd.
Fortsättning följer, nån gång.
