onsdag 18 november 2015

You don´t know a fucking thing about me, you sanctimonious cunt.




Sommarhitz – En vintersaga:

Köldhålsnytt (b
Fann Lidlh & blev frälst. Ett fyrapack med vaniljpudding för
 elva kronor & tjugo öre. Hur kan livet vara något annat än
jävligt värt?




Juli:
[Hell on fucking] -Wheels; Umeås egna hjulafton & vår motsvarighet till Båstadveckan, förutom att terrorn ligger i ett obnoxiust snowstormtöcken av spräckta högtalare, trafikstockning &          
                                          baksätesfyllor på Absolut Dummkühn & ett fyldehalsbärsande som utfaller i infernaliska båldbröl. Alltså inget happening jag skulle rulla fram i till i en sommarnattserenad allsångsstyckad  i lustskrän  som ”Jag öser på för fullt i stan som en 50-talsrebell” om det inte gällde en lyxrutt till bårhuset. Och det var just det enda mina drömmar bottnade i när jag råkade droska rätt in i eländet.

¶ ALLAS (FAVORITSKÄMT) –DIREKT UR LIVET! ETT NYTT BEDRÖVLIGT KLENGENERERAT TILLSPILLONUMMER UTE NU PÅ EN PARODIERAD, BESPOTTAD RESIDUUMHYLLA UNDER URLSEKTIONEN  www.kasseratgods [dot]se .


 ”…Och så sneglandet, skratten. 
Som om jag haft på mig

en glitterpråligt ceriserosa 
 tisha med ett
 xtra large-statement

som ”TRASH”.

Vilket jag i & för sig hade.
Men ändå.



 Ur tvåtusenfemtons serrifinaste messengers egoarkiv:

"Fina du! Åkte förbi ditt hus igår å jisses vad jag saknar dig älskade bästa vän. Du är förjävla knepig men så jävla underbar."

TEST: VILKEN KÄNDIS ÄR DU MEST LIK?



Men från andra sidan så måste man ju ta vara på de små  garvkickarna i livet:
Som att ens sista dödsönskan innan man riktar en spikpistol från Biltema
mot halspulsådern är att musiksätta sin sista vila till Roddans Stewarts
 ”I don´t wanna talk about it”.




Plötsligt händer det. Man sitter svept i ett benzotöcken av tredygnshwila & öppnar ett mail från en blöggbuddie med den kryptiska rubriceringen ”Stanhope”. Radvis börjar man förstå. Punkt för punkt för dublettdunk börjar man förstå att det, verkligen, h ä n t . Det som aldrig ska skaka om ett paniskpolitiskt korrekt land som släcker cigarettrök med kokosvatten.
Som värnar om sina mezzosunda. Sina Hollywoodfruar. Sina laktos & glutenintoleranta. Och lösstrykande snyltgäster som när sig på att vi blågulingar gör allt i vår vitmakt för att klamra oss fast vid den sentimentalstänkta, vätta bilden av oss själva som så himla, himla bevingat humble genom att öppna våra portmonnäer & självgott droppa ner enkronorslantar i en mugg ;
Hålla för öronen och ettrigt nynna på Triads ”Tänd ett ljus” istället för att tja, peu à peu börja realbelysa vår selfimage med en nattdukslampa som inte är lättköpt & märkt som´ Faux Pas´.



Alltså.

    I samma måment som jag förstår att supervīvōsnillet, praktsuputen, min Mahatma Gandhi, mitt Dux   sweciae, min reiðurwålf & min twentyfoursevenhjelte Doug Stanhope tourar av sin buss i vår stöltörra, nikotinskraja stenöken på Södra Teaterns Stora Stockholmscen & rödtjutrusig ylar av förtjusning
så förstår jag ju också
att jag givetvis inte kan var tillstädes; att jag bara kan klucka ” Men ack din lilla dumstrut! Du trodde väll inte på riktigt…?”
A  G. Med mina skälvande transfettrultiga fingrar som inte ens kan elhjula till Ica Supermarket för att fumla med delicatoböllar & punchrullar i kassan. 

Wäll, vem behöver flax när man kan tratta fulvin & flixxa The Bible?




[NEVERENDING TEARS OF CRAZYBANANAS J00Y. KILLING TAJM! ---> passande emoji] Funkar dock inte att spela direkt utan man får pressa på youtube-
länken.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]