No Help For That ["There is nothing to be done. Make sure nothing is wasted. Take notes. Remember it all, every insult, every tear. Tattoo it on the inside of your mind. In life, knowledge of poisons is essential. I’ve told you, nobody becomes an artist unless they have to.”]

۞ Tha S♥ursee: Wäll, Let´s play a little blöggfamilygame called “Vem Vet Mest?” . Ibland scrollar man över något som känns ända in i märgen, som liksom helt out of nowhere sitter fastrotad i ens demolerade, urbansprawlande såul med något slags permanent sekundlimsavtryck & man knappt har något annat val än att bära det på huden. Som gapande & breda rakbladsskåror av xtremsvart ink, som ärr av det som aldrig blev till & aldrig heller kommer. 

En av de tryckta plagg jag DIY-fallit alldeles för löjligt head in the clouds för & det var verkligen löve at first photoshopsight. Printexpertis? Fuck no. Men jag tar mig ändå rätten är kära ner mig i mina egna kreationer & wowa upp min vita, dialogfulländande blusoleander med pärlkrage på galgen.  

Citerar mig själv på pimpad bakgrund av Mary & testleker med akrylfärger. 

 [ Saga, for you.  Alldeles för kultiverade & begynnande brasmakare för att vinna mot påppissmåttigarnas Spice Girl-bidrag, eller vad tusan det var. Glitter var det iallafall med säkerhet.]

Betteberörande Beaches n´The Rose. Att trånsjukt trycka på blötögdklassiska repeatrullar; varför satsa på scener man inte börjat g00sebumbscrava efter än & att hoppa in i en historia som inte involverar en själv & blivit ett med de moments som skapat det där lajkstinna jaget man kan flasha en aning i sorterade titlar på filmhyllan för finfint eller nahstämplat fölk man bjussat in för att strosa omkring på sightseeing i ens liv?

Delete & ni går vilse mellan raderna.

[Polaroid OneStep Instant Camera med ImPossibles B&W- film för Polaroid 600 & nydesignade "The impossible Frog Tongue" som skyddar alla vintage instantkameror mot ljus, and i´m loooving it. Och hatar hela grejen för att film faen är straffbart dyrt & börjar bli rätt panisk för att jag bara har ett foto kvar att bruka]
Ännu mer vit oleander & ännu ett quote som ramar in mitt liv för tillfället. Ordagrant också, på så många tomma ytor som möjligt. Bah upproret som är så fuckin´furiöst subtilt att det kommer gå till världshistorien; tänk (typ) Dackefejden.  AZZÅ_DIN_LILLA_JÄVLA_RABULISTFITTA!

[Vemodstajming; tonsatta skinssentimentala citat.]

  "Do I ever get to be upset? Do I ever get to be anyone but me?"

 "What's the fucking difference? Nothing good ever stays with me. Absolutely nothing."

Post scriptum: Morgonstund har en oberäknad gjaldaodyssé i mun. Även kallat: Syndarrån; att bli tagen på sängen halvnaken & exposed innan man ens fått sitt första hemrullat & kaffe-moment. Liksom ett HOLY FUCK utan några intressanta sexuella undertoner.  Så trampar mor in i mitt gudsförgätna ungmöskyffe & tvärsäger sansat att hon vet att jag gömt undan alla mina räkningar & jag ska rota fram precis allt ur mina gömmor. Nu. Att papperssmussel  hänger & dinglar i vårt försupna familjeträd som en tradition och att jag inte vill ha fogden som fingrar i min inkomst.

Vuxenvan, ansvarsslipad,  ekonomivass & vis:

” Det är nog lite för sent för det nu. Men det spelar väll ingen roll? Dem kan ju ändå inte kräva att jag betalar tillbaka eftersom jag inte har någon fast inkomst så det…ligger väll bara där…och ligger.”

Jag vet inte än ifall jag ska känna mig lättad över att någon utan att ställa till med ett ursinnessvettigt ordstridsspektakel petat i min ångesthög, buntat ihop oredan & burit iväg allt under armen som sitt problem. Eller om det snart kommer börja rasa in andra totalknäckande konsekvenser som jag faktiskt måste ta tag i & öppna.

Läs även andra bloggares åsikter om foton, diy, kläder, tryck, white oleander, the rose, tatueringar, charles bukowski, tomhet, citat, polaroid, ångest, ensamhet, kreativt, skins, skulder, kronofogden,