My coffee and my little spoon

.

Bild av Nina Hemmingsson.

Jag har ett paket Paramount kvar i min limpa. Ett.
Jag köpte limpan för fyra dagar sen.
Rökningen måste ju ske på ren reflex. Utan min närvaro. För de enda cigaretter jag kan dra till minnes att jag rökt den här veckan är måstecigaretten på morgonen, sen är det helt svart. Bara en dimma – av cigarettrök förmodligen.
Zombies inte bara äter och sätter tänderna i de allra blödigaste hjärtan. Zombies behöver tydligen nikotin också .

Mamma rycker upp dörren till mitt rum och börjar sniffa med näsan i vädret. Anstränger sig för att hennes inandningar genom näsan ska vara så ljudliga och tydliga som möjligt. Sen kommer det:
- Helvete, sitter du och andas i den här skiten? Nä, nu får du fan ta och vädra ut lite rök! Det luktar ju ända ut i trapputgången!
Givetvis så pressar hon fram några ynkliga hostningar. Ni vet, som man gör för att markera en ståndpunkt.
Nej, jag vädrar inte. Risken för att börja frysa är alldeles för överhängande stor.
Herregud, hon måste ju faktiskt förstå och ta hänsyn till min sköra mentala hälsa.

Anyway, lika främmande som ordet oomkullrunkelig är i ert ordförråd, lika främmande är känslan av ork i mitt känsloarkiv.
Jag kan räkna upp till arton glas och koppar i mitt rum. Gamla pizzakartonger. Tallrikar med mögliga matrester. Ett tjugotal dammiga cd-skivor utan fodral längst golvet.
Att städa är ju på tok för tidskrävande i mitt stressiga liv av ständigt hålligång och party all night long. Ja, vem har tid att leva överhuvudet?
Tio minuter kan jag, om jag har tur, få in på morgonen. För att masa mig iväg till köket och koka kaffe. Fylla bryggaren med vatten. Fylla skopa efter skopa efter skopa efter skopa med Gevalias mellanrost. Trycka på ON.
Sen är schemat fullspäckat.
Då ranglar jag mot sängen. Svimfärdig och yr. Slutkörd.
Spenderar dagen med att ligga och stirra på något intressant i taket.
Javisst, kanske hade det varit lite mer stimulerande att slänga i en dvd-film, men dvdn har de senaste månaderna bestämt sig för att jävlas och helt obefogat börja klaga på en smutsig lins. Att ta hjälp av en rengöringsskiva tar trettio sekunder.
Trettio sekunder!
Det hade lika gärna kunnat vara en hel livstid.
Fatta, att vara arbetslös och deprimerad är faktiskt ett heltidsjobb.

För att plagiera ” When a man loves a women” – All i can handle right now is my coffee and my little spoon.

(Andra bloggar om: depression, orkeslöshet )