Det här fotot symboliserar mig klockrent. Det är verkligen ett perfekt fångat ögonblick av girighet; resultatet av det monstruösa misstaget att föda upp en unge som inte behöver tampas med några syskon om största möjliga uppmärksamhet, utan får allt det goda smarriga för sig själv.
Historian: Tänk bortskämd snorvalp nr 1. En liten gottegris som rider på pappas axlar. En flicka som memorerar sina 48 julklappar, kliver upp på ett bord på dagis klädd i mantel och skryter inför sina undersåtar. En flicka som slänger födelsedagstårtan i mammas ansikte och sparkar sönder de presenter som inte varit till fördel.
Tänk ett litet knubbigt finger som pekar, och får.
Fotot: Här har vi alltså en släktmiddag. Mamma i bakgrunden stylad i kavaj med axelvaddar och ångestframkallande permanent. Pappa framför kameran, salongsberusad på hemmagjort vin som han uppfinningsrikt plockat med sig i flaskor.
Och så har vi jag, en socialt missanpassad skitunge som uppmanats att ”Snälla du, kan du inte leka med din kusin en stund?”
Det blir inte särskilt mycket lek. Jag håller hårt i mammas hand, avvaktar på håll. Tittar på den äckligt söta och snälla flicka som roar sig själv med att studsa runt i lokalen på en hoppboll. Varför ska hon få ha något som inte jag har?
Kan ni förstå att det börjar blixtra till i mina ögon av avund, klia i mina fingrar, växa fram ett enda stort VILL HA i frustrerade versaler?
Roliga roliga hoppboll!
När kusinen närmar sig med ett försynt litet leende och förmodligen precis är på vippen att fråga ifall jag vill göra henne sällskap ( givetvis blir den korrekta benämningen leka med på abc-läran för barn)
så går jag som en oprovocerad men galen rottweiler till plöslig attack.
Rusar fram, får in ett hårt bett på två av hennes fingrar, sliter åt mig hoppbollen och studsar iväg.
Och så, knäpp.
Ögonblicket är förevigat.
Där har vi jag, med tungan utanför munnen. Skogstokig uppsyn. Och så förbannat nöjd.
"Här har vi alltså en släktmiddag. Mamma i bakgrunden stylad i kavaj med axelvaddar och ångestframkallande permanent. Pappa framför kameran, salongsberusad på hemmagjort vin som han uppfinningsrikt plockat med sig i flaskor".
SvaraRaderaÅ, så bekant. *suck* Fast jag bet inte min kusin utan somnade under högtalaren i rökdimmorna ;)
Tycker det ser väldigt sunt ut...
SvaraRaderaTa för dig, Ta det du vill ha, Tro på dig själv, Det är bara du själv som kan förändra... är ju ett måtto nu för tiden.
Det var precis det du gjorde eller hur... Du ville ha, Du tog, Du förändrade din tråkiga eftermiddag, där på festen... alldeles själv... ;-)
Finns den skogstokiga tjejen kvar...?
Det är inte för inte som man säger att barn mår bra av gränssättning. Precis som du säger förvandlas annars lätt de små gullungarna till riktiga monster... Fast riktigt så illa är det förhoppningsvis inte i ditt fall. ;)
SvaraRaderaKloka ord sid :)
SvaraRaderaDet var en synvinkel jag inte sett det hela ur förut.
Och jo, den skogstokiga tjejen gömmer sig nog någonstans där inne och väntar på att få hugga till igen ;)
järnladyn, nä, den allra värsta fasen har jag nog kommit över :P
Kul bild faktiskt...hugg på bara!
SvaraRadera