Är det min livslånga fetisch för känslomässig bdsm i betraktarformat som gör att jag vrider på mig av tristess under största delen av svinalängorna? Vart är nonstopångesten jag blivit förvarnad? Löftet om att lämna biosalongen med rinnande näsa & själen in & ut?Med sådana upphetsande ord som trasslig barndom & mörk historia så förväntar jag mig faktiskt mer än en kasst klippt, något avslagen & ljummen suphistoria som aldrig riktigt når ut på djupet & botten – jag sitter mest & längtar efter en cocktail av chock, som att få gömma ansiktet i händerna när lilla Leena blir stucken med glödande cigg, cuttad av krossade koskenkorvaflaskor eller något annat obehagligt myz.
Och tyvärr har jag väldigt svårt att inte se fnissfaktorn i finska röjfester & rännskitsränder.Terveydeksi!
Läs även andra bloggares åsikter om svinalängorna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]