fredag 14 januari 2011

Chaplin, jag ville vara lika fri som du

[2006]


Det var jag och greve Chaplin bortom regnbågsfantasier
under trasiga lyktor på barnförbjuda gator
i centrala delen av Stockholms fearyland,
likt spöken i lila hattar , likt missanpassade serafer
och vi älskade livet med ironi med humorn i att
lyckas avsluta det som en självförvållad olycka


.


Nån vaknade visst upp produktiv idag, sade jag
till en greve med Ozzy Osbourne i halsgropen med
blicken fäst mot en säker död mot en upplevelse för
dom höjdrädda, och javisst, han var spektakel men
 hans skratt snuddade alltid vid ett plågat allvar
från en sargad barndom av sönderrivna sagor,
och jag var siluetter bakom min egen rygg
fast besluten att leva lika högt om inte mer






Vissa människor är så vackra att dom inte syns
genom dödliga ögon genom brinnande hjärtslag,
och Chaplin var genomskinlig i dagsljus när han svävade
fram över Sergels torg med tusentals mil under hälarna
och jag som sträckläste hans själ visste att han inte hade
några intentioner att fortsätta vandra,
för profeter stannar bara för att viska in skönhet i
förfäders mark, för att lämna sin evolution när uppdraget
är över




Är vi friheten personifierad eller har gatorna satt oss i bojor,
frågade jag från botten av en tunnelbanestation med
heroin i halsen, med heroin i varje vingslag som
förde oss lite närmare sommarimperium och lite närmare varann
och nej, stadens alla stjärnor kysste aldrig våra handleder
utan att ta en liten bit hårdsmält tonårstid i återgäld
Greven svarade;


Det är vi som aldrig skyller på natten,
Vi som krossar alla rutor på dan,
Det är vi som älskar utan limit,
Vi som sjunger med en helt annan gud




Chaplin jordfäste sig själv bland urindränkta tidningspapper
bland skabbtuggade madrasser bland olösta mysterium
i ett av hans funna underjordiska palats, och han viskade
om döden i klassiskt svartvitt innan han lämnade
vår kväll för att söka reinkarnation åt oss båda,
och med dessa ord står jag kvar med minnet av en greve
som strödde liv över Stockholm, som lärde mig att
stormen föddes för att upplysa världen om att somliga
inte är menade till att stå stilla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]