[ Kladdkaka + vaniljglass x 3. Offerkofta + Kevin Costner i ”Kärleksbrev”. Och mina svar på påståendena nedan snott från bdd-sverige.net ser inte bättre ut än för fyra år sedan. Ja här framstegar man genom livet.]
1.Vackra människor har allt.
Allt som faktiskt betyder något, ja. Jag har i överlag väldigt svårt att hysa sympati för vackra nunor med bördor. Oavsett om det handlar om drogmissbruk, en familjeförlust, övergrepp, vilkenjävlamisärsomhelst så är min tanke nästan oförändrat alltid ”Jaha och? Du ser ju i alla fall bra ut”.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende.
Givetvis, eftersom hela min apparition är ett enda stort jävla Finn Fem Fel for dummies som inte tar mer än två sekunder att klurat ut. Däremot hinner man droppa död i sökandet efter nåt som inte är anormalt.
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
Inte när det kommer till genuint good vs bad, men det kan spegla ens personlighet i många avseenden. Och jag behöver inte öppna munnen för att folk ska nicka & förstå att jag är en tragisk stackars självmordsbenägen & introvert människospillra med tendenser att hörnhänga & skynda mig hem från varje klubb & krogförsök med mascararänder & lust for blood.
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
Lättare, socialare, upplevelserikare, och alkoholblött roligare. Jag skulle kunna forma mig till vem jag än vill – allt från nån cupcakesbesatt pinup-chic med en fäbless för rödprickigt till nåt gulblont porrskådismaterial. Vara allt. Göra allt.
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig.
Jag är svår att tycka om även med flera timmars arbete. Utan arbetet, rätt vinklar & ljus skulle det vara helt rättfärdigat att blockera mig från sin msn. Men ja, jag bär med mig ett egentligen överallt.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv.
Jag står snarare handfallen, det är utseendet som kontrollerar mig & mina moodswings.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
Det är oftast orsaken till allt som INTE hänt.
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
Ja, i alla fall om jag vill kunna livnära mig på något annat än vatten & årsgamla, oidentifierbara frysrester.
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende.
Size zero, brasilianska rumpor & yada yada berör mig inte, inte heller har jag nånsin mått bättre av att se några oretuscherade FÖRE-bilder. Mina mål sträcker sig inte högre än till normal & jag mår sämre av att se någon morgonfräsch, omejkad vardagssnygg tös i mjukisbrallor än att bläddra i Cosmopolitan.
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.
Självklart.
Ett tag fann jag tanken "Okej, jag blev nog inte satt på denna jord för att blända folk med mitt vackra ansikte" tröstande.
SvaraRaderaProblemen kom när jag började fundera på VARFÖR jag då var satt här på jorden???
Ja om man inte är till för att gå runt och vara snygg så borde man ju fått en klar och tydlig och bra orsak till ens existens vid födelsen. Helst skrivet i pannan också.
SvaraRadera"Mina mål sträcker sig inte högre än till normal & jag mår sämre av att se någon morgonfräsch, omejkad vardagssnygg tös i mjukisbrallor än att bläddra i Cosmopolitan."
SvaraRaderaSå var det för mig då, och så är det fortfarande trots att jag sällan scorar in på mer än ett par av de övriga punkterna.
Och jag mådde faktiskt mycket sämre av att hänga på BDD Sverige.
Candy: Jag kan förstå att man mår sämre av att hänga där, tror nog att det kan bli alldeles för fokuserat på sjukdomen på nåt sätt.
SvaraRaderaJa, + att man lätt kan drabbas av den där tanken emellanåt, om att de andra trots allt inte förstår en för de är faktiskt EN MILJON GÅNGER SNYGGARE än man själv nånsin blir, osv.
SvaraRadera