Min klocka tickar alltid för snyggprojekt & mexikansk special med x-tra vitlökssås runt kalastider på kontot, rotlöshethalten kurvar sig uppåt & jag måste ha nybakade andra bullar för att maskera lukten av dött, skämt kött. I förrgår var jag reflexblont slaktkär & idag en kolsvarthårig militant vegetarian – sudda bara ut militant & lägg till ett semi eller pseudo & behåll det kolsvarta misstaget från serien ”Inte vid sina sinnens fulla bruk”, men det kändes fräscht att komma hem med några plastpåsar personlighetsmakeover & veta att jag snart kanske kan placera mig själv i ett matsmart fack & flasha runt med en titel som överlägset bättre än alla andra. Att kryssa ja i köttätarfrågan gör mig rätt ut kräknödig för jag vill inte vara något tappat & förslappat ister som går runt bland frysdiskarna & letar vanvård till så plånbokssnällt pris som möjligt & som finner stor njutning i speciesism under friscobröd & förknippar blodigt & mört med något positivt, det känns ju jävligt wacked out att störtböla över avslöjande reportage om pittiga ohjärtligheter samtidigt som jag smälter ner en bit baconburgare med rödtjut.
Jag tänker inte gå in för att vara bäst på heltid för det kommer bara krackelera i skit samma & axelryckningar, men jag ska i alla fall cutta ner på min köttkonsumtion & se det mer som en kravmärkt dålig vana än ett vardagligt måste. I och för sig har jag inte ens börjat livsstila smartare ännu men jag skyller på att jag mår bajs. Det är alltid ett hållbart argument.
Hänt extra: Någon ringer mig med jämna mellanrum från ett nummer som inte är addat på Eniro, vad fan är det för fel på folk? Snart blir jag så nyfiken att jag faktiskt lyfter upp telefonen & svarar för ovanlighetens skull.
Läs även andra bloggares åsikter om kött, vegetarian, mat,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]