❦Kära nåbody, jag läste idag att pittutrustade bananflugor som vuxit upp med sina bröder blir mer ömsinta älskare. Så tänk på det eller nåt, att även riktigt räligt ohyra får sig ett vaniljnyp då & då. Men, tillbaka till mig. Jag vill här ta tillfället i akt att förmäla att du hade väldigt, väldigt fel när du, med din styva glitterstav som inte ens de mest muntrationslystna, empatogenpoppande räjvbäjbsen ville leka med & ditt sålunda sårade ego, glanade in i mina bacardiblanka små grådaskiga gryn & brölade något om att jag är så fucking h o l l o w att det faan inte klokt alltså.
” Det är som om att du inte vill ha ut något alls av livet” tyckte du & svepte i dig dom sista dropparna ur fadäsburken, rusigt rustad för en verbal motattack, för att se om jag åtmintonde var villig att ställa mig upp & echaufferat flasha en bit av min själ nu när det stod klart att jag inte tänkte knäppa upp min frostvita blus & blotta mina små, felkonstruerade bomber.
Jag sa ingenting då, så jag säger det nu. Jag vill visst. Jag vill alldeles för mycket. Jag vill ha the whole god damned world i mina händer med undantag från din upphöjda, heliga kuk.
Jag vill bli en omhuldande slumsyster en barmhärtig streetsamarit som bjussar på kvalitetstokbak en av Mark Levengoods Svenska Hjältar vill bli någons personliga, glättiga & lättlynta frälsning just den du behöver för att ta dig igenom dan vill bli en otuktad sköka i höghällspumps ett fabbigt factoryfreak vill ha blingblinget the razzle dazzle det obligatoriska riffraffet vill skjuta heroin & falla in i armarna på någon som älskar mig ren & hel vill
använda ord som plåster på såren skriva mitt magnum opus på ett skrivbord i teak göra konst utav att inte ha något att komma med vill förlora mig själv i ett flow i ett smutsigt gitarriff i en vemodig winnerbäckvisa i ett oövervägt beslut att slänga mig ut från ett fönster på tolfte våningen vill hamna på ett ölschapp i Nashville & pokulera med andra depraverade lirare i stetsonhatt & blåjeans vill var Free Fallin´ & On the road again & The running kind & spara min odyssé i kvadratiskt Diana f-format vill
slå mig ner i en timmestuga &
aldrig röra på mig igen.
” Det är som om att du inte vill ha ut något alls av livet” tyckte du & svepte i dig dom sista dropparna ur fadäsburken, rusigt rustad för en verbal motattack, för att se om jag åtmintonde var villig att ställa mig upp & echaufferat flasha en bit av min själ nu när det stod klart att jag inte tänkte knäppa upp min frostvita blus & blotta mina små, felkonstruerade bomber.
Jag sa ingenting då, så jag säger det nu. Jag vill visst. Jag vill alldeles för mycket. Jag vill ha the whole god damned world i mina händer med undantag från din upphöjda, heliga kuk.
Jag vill bli en omhuldande slumsyster en barmhärtig streetsamarit som bjussar på kvalitetstokbak en av Mark Levengoods Svenska Hjältar vill bli någons personliga, glättiga & lättlynta frälsning just den du behöver för att ta dig igenom dan vill bli en otuktad sköka i höghällspumps ett fabbigt factoryfreak vill ha blingblinget the razzle dazzle det obligatoriska riffraffet vill skjuta heroin & falla in i armarna på någon som älskar mig ren & hel vill
använda ord som plåster på såren skriva mitt magnum opus på ett skrivbord i teak göra konst utav att inte ha något att komma med vill förlora mig själv i ett flow i ett smutsigt gitarriff i en vemodig winnerbäckvisa i ett oövervägt beslut att slänga mig ut från ett fönster på tolfte våningen vill hamna på ett ölschapp i Nashville & pokulera med andra depraverade lirare i stetsonhatt & blåjeans vill var Free Fallin´ & On the road again & The running kind & spara min odyssé i kvadratiskt Diana f-format vill
slå mig ner i en timmestuga &
aldrig röra på mig igen.
Och jag vill se förgätmigej blomma upp ur ren skit. Vill lämna något annat efter mig än chesterfieldfimpar & brutna löften. Vill vara något annat än ett surmuhlet kvartitreragg som sitter med armarna i kors & önskar att hon vågade leva, vill vara någon som faktiskt är möjlig att förälska sig i.
Med ovänliga hälsningar
Svår Som Fan
/ 2014
[ I was born the runnin´ kind with leaving always on my mind. RIP Merle Haggard.]
❦En sympatibärs.
Ett ”FÖR ATT DU VÅGAR VARA DIG SJÄLV”. En sympatiklapp på axeln.
Ett Men vad …i helvete…
I G E N?
Är det här riktigt… på riktigt? Vad fan står gubbfan och säger?
& här sitter jag liksom
& har gjort allt i min makt för att inte
vara mig själv.
→ Oraka puckopuckar // tränslation for dumhövven //
” FÖR ATT DU VÅGAR VARA FUL. STAY STRÅNG DIN STACKARS KRAKE! ”
S. 3-Spar♥rd från Stäppis.
❦Rullar kobojhatt & eftertequilasvirar vidare i min trettiofem kvadratmeters sedgwicksarkofag med min bleubirdbundis, min Vingilótë, den där strandsessan, min utkristallerade hjertekära, tusentalented, bjutifula & preciöööst skirskinnade snowflake, min Cat Size som vässat sina klor & rifwit dem längst bluesturken OMFG:S klena ego så pyshörruhårt att den bedrövliga selfiemastruberande spännisstollen blivit marymärkt för livet. Så bär vi vår chict droppjearkerfäbless & rödsprängdhet med fuckin´ pride, lutar oss bak & ser på när himlen faller ner. På en fyrtiotvå tums flatskärm. Vi må vara blödiga, men det där med sömn är för veklingar.
Om Edie. Om mig. Twistar mellan att smickrat tindra av typen wow-vi-är-så-djupt-såolalike-på-så-många-sätt &
ja. Det.
<3 Underbart som vanligt!
SvaraRadera