onsdag 13 april 2016

▼ Ad finem, my love. If you´re a bird, i´m a bird.







۞!nstantcarp@t & fujifilmpeelatapart från ett rearuttrusigt, schtekroterat & glödknastrande luckystrikemoment min eftermiddagssolbeslöjade sällsporda favoritfleur Marguerite Den Schöna i förstaaprilblom. På Baggböle växer inga maskrosor. 


/De gamla sorterna utmärker sig genom att ha en överdådig blomning i början av sommaren för att sedan gå över till en något sparsammare blomning. De är fleråriga växter som kan formas till små uppstammade träd allteftersom stammen blir träaktig. På så vis kan många av dem leva i åratal bara de förvaras ljust och svalt på vintern. För att blomningen ska hållas igång är det viktigt att de vissna blommorna knipsas av löpande./







~  Ab orígine ad finem ~

From a jailbird to another bluebird. Over n out.



..


D  0  0  d   l   i   n   G :
  Om vikten att aktivera sig när man vrakar av en enda enorm skälspräckt pinatá :
Lurtjuter  ”Men åt helvete med dig din jävla…dumfaaan!” åt mamma på andra sidan comviqlinjen & som helt sonika tagit för givet att hon har min fulla tillåtelse att kryssa genom city för ett korridorvårdrelaterat  kollokvium just när jag frustrationsfrustande slingrar min sista mentolfrestelse mellan fingrarna & får höra att det faktiskt är ett riktigt vackert väder för en promenad till närmsta kassakö. Men mamma, lite solblänk som peu à peu strimmar fram bakom ett voluminöst orosmoln är ett naturfenomen som vi watt-tränade, klockslagsunderkuvade, årstidstwistande & sjukupplysta dysmorfiker inte faller hurtlovsoffer för våran slätkammat självupptagna & egogroomande tvångsclique går hellre upp till kamp. Marscherar vår egen väg
till badrumspegeln. Följer bjutiritualer med en jäklar anamma massa nit ock skicklighet. Stridsmejkar & stupar i eyelinerstrid.
Så jag bootsar upp mig i en blanksvart nitpyntad demonstration av ” Jag känner inte dig men jag känner verkligen, verkligen så himla starkt för att se dig dö, ditt onödiga jävla as.” 
Når min breakdownpunk redan vid Gösta A. Lindqvist postlåda. Genar mellan snöklädda tallar med mascararandiga kinder & en fejkfrans från Kicks på sniskan. Når rock bottom när jag börjar darra på underläppen & flänna för att en denkönad satans kassakataklysm förkunnar att dem inte säljer några Marlboro Ice Blast, men damen kanske kan nöja sig med ett paket John Silver?





http://wow-fuck-you-very-much.tumblr.com/post/142704164082/allformsofartafoa-american-psycho-2000




.




.

Jag vet att du höll mig Yours Sincerely & With Love.  Höll mig närmare än någon annan skulle mäktat med. Och jag måste veta att du, trots allt, förstår att jag är tacksam för allt. För dig. För oss. För koltåldern, uppväxten & vuxen-domen du gav mig. För precis allt som gick fel. Tack, min ömskinnade & älskade leanan sídhe. Nej, jag är inte arg.
Så länge jag flinkt fingrar i mig mina ”känn för fan inte bakåt” på någon annans recept. 


.

2 kommentarer:

  1. And this, My Love, är varför jag låser in fågeln. Hur kan jag lämna den plats där finaste Zeldan finns!

    SvaraRadera
  2. ♥♥♥there is a bluebird in your heart that wants to get out
    but you are to tough for him, you say stay down, do you wanna
    mess me up? screw up my work? You are to clever for him, you only
    let him out at night sometimes and you say
    i know you´re there, so don´t be sad. And then you put him back.

    SvaraRadera

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]