"Why does the rest of the world put up with the hypocrisy, the need to put a happy face on sorrow, the need to keep on keeping on?... I don't know the answer, I know only that I can't. I don't want any more vicissitudes, I don't want any more of this try, try again stuff. I just want out. I've had it. I am so tired. I am twenty and I am already exhausted."

Filmfraser för sådana här laddade tillstånd - - - > [1]Go on without me, im not gonna make it![2] I just want it to stop! [3] Everything i touch turns into shit.[4] I CURSE YOU GOD!. Det är ju bara så jävla crappy att jag inte kommer kunna trycka play på mitt självmord, lägga mig till rätta i soffan med en skål smörpopcorn & ett paket näsdukar & uppleva den på en femtio tums flat screen med full HD & bioljudsanläggning för det kommer bli legendariskt tragiskt, en riktig snyftare, ett dramaturgiskt perfekt masterpiece som sliter ut hjärtan med de rätta greppen & lämnar folk emotionellt raped and totally dried out & redan vid de första hulkningarna skulle jag veta att det jag tittar på är min favorite movie of all times, mitt verk, en produkt av att jag äntligen fulländad något. Imagine this scen: nån av mina beloved ones pluggar in i ett par mp3-hörlurar & springer på skälvande ben inställda på flykt längst elljusspår & genom snårig skog med mitt [rec]avsked i öronen, faller okontrollerat rinnsnorig & upplöst i fontäntårar ner i dispear & gungar som i trans när hon lyssnar på de sista minuterna av inspelningen – ” det är som Winnerbäck sjöng, jag har inga vapen att ta till, du vet? Jag skjuter liksom bara lösa skott och på det vinner man inga strider, asså, du kan ge mig en kniv & den pulveriseras i mina händer för jag tror att det är uppgjort att jag ska bli slagen nere för räkning & att mitt liv redan är arrangerat med tomma hyllor, fria från pokaler, diplom & förtjänstmedaljer. Det är inte min kamp, hur skulle det kunna vara det när jag aldrig haft en ärlig chans att vara något annat än typ… mina ofullkomligheter? Du tror inte på mig, jag vet. Du tror fortfarande att alla slags hål går att fyllas med mediciner eller hur? En sak hade du rätt om i alla fall & det är det där du brukade säga om att när vissa dörrar stängs så öppnas nya, det är bara det att mina inte leder någonstans. Förens nu då. Förlåt, åh gud alltså, förlåt mig. Du har alltid funnits där för mig & jag är så jävla ledsen att jag inte kommer kunna återgälda dig, men du måste verkligen veta, få höra det nu, du är den mest fantastiska människa jag nånsin träffat. Jag låter som en kliché nu men lova att leva, för mig också.”
Och här har jag bestämt att sweathearten jag förstört 4-life, vänt mot vodkaflaskan & gett en anledning att rycka på axlarna & fråga why not när något elitiskt skäggdrägg erbjuder ett heltidsjobb som sprutnarkoman, ska slå nävarna i mossan & skrika helt obesinnat. Ett sådant där hjärtskärande skri bara de som fått sorgbeskedet att deras värld gått under lyckas få till med rätt feeling.

Jag ser redan ut som ett tystat lamm så det gör varken till eller från om jag sliter skinnet av mig & klär mig i rollen som en av Buffalo Bills conquers & jag har sett tillräckligt många bevis på att min fulsjuka, precis som sverigedemokraterna, är här för att stanna så det skulle bara kännas som en befrielse att gröpa ut ögongloberna with a little teaspoon & slänga ner dom i kattmatskålen. Fånga dagen bäst fan du vill men ta inte med den hit för livet ger mig spasmer, gör mig vomeringsbenägen, allergiutslagen, dönödig, frossbrytig & försatt i lågkoma, jag vill inte gå in för något som min kropp instinktivt stöter bort som obehörigt and belive it or not men jag älskar livet så mycket att jag hellre dör än blir stående utanför. Vart fan är det friskt rosiga slutresultatet alla handymans utlovade med fickorna fulla av recept på kärlek & verktyg att swanifiera även de mest bedröfvande otäcka spektakel & mina winds of change som licenserade solflickor med hoppfullt tindrande ögon prognoserade? Den enda medblåst jag kommer få uppleva är när jag korkar upp en flaska champagne & blåser skallen av mig så skål för fan.
Filmfras som inte passar in här - - - > All the drugs,all the therapy, fights, anger, guilt, rave, suicidal thoughts, all of that was part of some slow recovery process, the same way i went down i came back up,gradually... and then suddenly.


Läs även andra bloggares åsikter om självmord, sorg, ångest, filmcitat