So close to death she can taste it, body looks wasted. Hates life, hates you, hates the way she looks naked. Now she's feeling drowsy, lousy, thinking maybe this world's better off without me.

Det här är inget ångestnormativt tryck över bröstet, inget wikisymptom eller nån flat-out boring & andefattig broschyrsinformation man bläckunderstryker i kuratorns väntrum, slänger upp på hennes disk & säger att ”det här, det är jag, jag uppfyller alla kriterier! !”. It´s a heartache. Sprängande jävla hjärtvärk det är lönlöst att FASSA efter. Ett hjärta out of control and function & på en sådan bristningsgräns att jag måste ordinera mig själv att ligga till sängs med armarna knutna över bröstet för att inte riskera att utlösa något. Luft känns som ett privilegium som gick förlorad när dom inte bara rånade mig på $tålar utan tog alla mänskliga möjligheter jag hade kvar & det svartnar för ögonen när jag försöker resa mig upp igen & se livet ur ett extrovert & altruistiskt perspektiv; less of me and more about you & sådana stora insikter mina skullcandyhörlurar håller ute, givetvis räknas också insidan men inte fan är det i nån valuta som faktiskt går att växla till gratis drinkar & frihet to be whoever you wanna be. It´s not just in my mind you know, orken att fortsätta - fortsätta förstå att ork är ett undantagstillstånd. Försöka låta bli att titta ner när jag står on the edge. Le artigt överseende mot äppelkindade kassörskor som tror att ”oj nu vankas det födelsedagsfest ser jag!” när jag ska stoppa fingrarna i halsen & spy upp hela kalaset själv. Mina ben mäktar inte heller att bära mig & igår när jag rev upp ett ominöst vitt konvolut med bomben ”jag kommer inte att kunna handlägga ansökan förrän vi träffas i mars & upprättar en ny planering eftersom du i dagsläget inte är självklart berättigad försörjningsstöd” så föll jag ihop på hallgolvet i något jag antar påminner om dödsparoxysmer.

Någorlunda numb av någon bad romance jag kallar för rätt b torrwhinade jag efter en fortsatt akutsjukskrivning på psykmottagningen & blev mottagen med öppna handflator & en 6-hålsspark därifrån, hänvisad till distriktläkarna på VC - ” hej du har kommit till doktor kuuks telefonsvarare, telefontiden är tisdagar & fredagar mellan 8:50 & 8:55.” Jag vet inte vad som tog udden ur mina milligrams avtrubbning & satte igång mina tårkanaler genom att vrida om läget till ett grönt GO GO GO, om det var för att a) moment 22 skrapar upp dina knän & skadar allvarligt ditt psyke eller b) hon granskade mig bakom sina bifokala glasögon & beslöjade inte mina defekter i förmildrande uttryck. Det var inget jag förstorade out of proportion. Upplevde som. Ett hinder jag kunde verbalisera bort. Det jag ser är vad jag är så tack så hemskt mycket för bekräftelsen & automatkaffet.


Läs även andra bloggares åsikter om heartache, smärta, ångest, ork, psykiatrin, sjukskrivning, defekter,