Åt det såjävlavemodiga hållet: Björn Eidsvåg & Lisa Nilssons ” Eg ser”. Med tanke på att Björns arbete inom psykiatrin präglat många av hans låtar så intalar jag mig att han sjunger direkt till mig som psyksjukt lost. Tack för tårarna.
Läs även andra bloggares åsikter om big brother, eg ser,
alltså. det finns ju kryptiskt och så finns det skit. imo iaf. och tro mig, du är inte en av dom jobbiga fall jag upplevt. *tro mig*.
SvaraRaderadu är ganska intressant, och du använder newbodystrumpor. dom är sköna. en sån där "svinkomplex" person är bara svinestetisk och oförstådd alternativt missförstådd och så djup att man drunknar. ja, jag överreagerar väl lite, men vafan..
förresten har jag stalkat min egen blogg nu och hittat ett inlägg jag länkat dig i för hundra år sen.
SvaraRaderahttp://jotackettnackskottvoreinteheltfel.blogspot.com
!
Malin: I och för sig kanske jag inte är så överdrivet svår för jag har också svårt för vissa svåra fall, den där estetiskt svåra människotypen typ "Nu läser vi rumänsk renässanspoesi och lyssnar på deppig musik i åtta timmar". Sådana som typ kämpar för att leva upp till bilden av sig själva som lidande, grubblande poeter och spenderar massa tid med att grubbla på café. Alltid café. Och om det inte grubblas över det existentiella så diskuseras det förmodligen genusperspektiv, också på café.
SvaraRaderaJag sökte faktiskt till Big Brother, men de jävlarna ville inte ha mig i huset :(
SvaraRaderaErika: Vikka as! Du kanske inte var tillräckligt korkad? ;)
SvaraRaderaHaha, förhoppningsvis inte! Skrev väldigt mycket:
SvaraRadera- Ni behöver riktiga personer och inga brats eller bimbos" i ansökan haha.