Till alla deprimerade och låga, sorliga och tragiska, dumpade och ratade, självföraktande och allmänna tyckasyndomare som har svårt att röra sig från tv-soffan säger jag bara: Kokosbollar. Stora, gräddiga, slafsiga kokosbollar.
Grunden för en perfekt hemmakväll till ära av alla krossade drömmar.
Inget onödigt tuggmotstånd, inga ansträngningar eller tjafs. Bara att mala på. Trycka in, en efter en, tills illamåendet börjar larma om att något inte står rätt till. Och som grädde på moset så är det riktigt enkelt att grisa ner både ansikte och händer, bara som en extra påminnelse om hur vedervärdig man är.
Sen, om du laddar upp med filmen ”Stay” och en låda vin så har du en hel orgie i självömkan.
Vem kan låta bli att slungas in i förtvivlan när en melankolisk Ryan Gosling avslöjar att han ska ta sitt liv? Vem har kraft nog att stå emot tårarna när Naomi Watts säger ” Stay with me Henry, stay.”?
Och vinet, huvudsaken är att det innehåller en tillräckligt hög procenthalt. Märke och kvalitet har inte någon som helst betydelse. Vi dricker ju inte för smakens skull eller hur? Vi dricker för att det är så förbannat synd om oss.
Bänka dig. Ät, drick och spy. Grina. Det blir inte bättre än så.
Trevlig kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]