C´mon,
fråga mig igen vad det är jag egentligen vill ha hjälp med.
Räta på ryggen, lägg armarna i kors & kärringstrecka
ut munnen i en sådant där smått föraktfull squarehet precis som du brukar.
Plez, just do it. Ge mig ett infrarött tillfälle att visa mig från min allra
skjutgladaste sida & se ner på dig där du ligger i ett hafsigt work of art
& illustrerar en bättre värld, låt mig få bli beryktad som en frisk fläkt av
skottsalvor, en rättspsykopat med ojämn busbränna, ett rosa LOL & stuprörsjeansfickan
full av ögonglober. Nej Hilda, jag vet fortfanfarande inte vad jag vill ha ut
av våra sporadiska dötimmar tillsammans, ska jag behöva cutta in att det är du
som är doktorn över din bröstkorg för att du ska komma till den hjärtskärande
insikten att det är ditt jävla jobb att veta?
Inofficiellt livsmålar jag lite vettigare drömscenarier
& ställer in siktet mot grönare fåtöljer på andra sidan glasdörren men jag
är ju en sådan rar & blid & äppelkindad liten jänta som trippar på
trinda tår & tar guld i dumsnäll förtegenhet så jag bjuder på det Hilda, mina
monotona ”jag vet inte” som får dig att sucka för du har då aldrig sett på
maken till ett mer handikappat sinnesslött specialfall.
Du
vill egentligen inte att jag tar bladet ur mun för min tunga är jävligt slipad
& du vill inte att jag öppnar upp för då får du se ett bälte med
sprängladdning runt midjan & om jag
låter dig veta
så får du veta att du är helt imbecill.
Ett
ofähig fä. Någon som inte ens skulle kunna hjälpa ett krypande knytte needy att
lägga ihop ett fyrabitars knoppussel. [Förlåt men det är som ett rinnande tvång
som bara måste snytas ut: You can´t handle the truth!]
I wanna live out my favorite movies, kanske
blir man brutalt kritisk när man väntar hela livet på en dialog som avslutas
med en vändpunkt. När inga andra än allvetande mirakel duger. Jag vill sitta i
upplösningstårar mittemot det där undantaget som löser ut mig som ett
personlighetstest & inte hintar om att lösningen är blekblå & finns i sjön utan sitter framför mig med
ett vinnande koncept på tungspetsen, jag vill höra Ewan Mcgregor säga ” i´ve seen people go through what you´re
going through, i´ve helped them come out to the other side” & tro på
att han skulle springa ända till Brooklyn Bridge för att få mig att stanna.
Med de slipade formuleringar i text du skriver här på sidan så kanske det är bäst att du är fåordig i mötet med doktorn.
SvaraRaderaFnissar lite åt dina vassa ord. Faktum är att jag tycker att vissa doktorer kan förtjäna en verbal käftsmäll lite då & då pga deras hybris & överlägsna blick & hur de ser ned på alla som inte har läst medicin i 6 år. Sen att de också är människor med känslor, det är väl en annan femma, lite kan de väl ta...hehe.
SvaraRaderaÅ vad är det den filmen heter? Stay? Tittade på den efter tips från coachen [dvs du] & älskade den, måste tamigfan se den igen. Tack å bock.
MVH ordbajsarn
Tony: HAHA, garvattack. Är dock egentligen ganska feg så varje gång jag önskar visa mig från min mean side och ryta "Idiotfan!" så blir jag typ passive aggressive och mumlar något om om "Pfff, du gör nog bäst i ta bort dom där fula porslinsfigurerna du har på fönsterbrädorna, dom passar inte in i inredningen".
SvaraRaderaMichaela: Åh ja, mer verbala käftsmällar till folket! Efter alla överlägsna blickar och besserwisser-attityd som vi tvingas stå ut med så är det inte mer än rätt att få ge tillbaka. Och för oss som drabbas av tunghäfta borde det finnas en anonym brevlåda precis utanför deras dörr så att man kan få slänga ur sig sina aggressioner direkt på papper, bah " DITT JÄVLA INKOMPETENTA AS!". Och betvivlar att vissa utav dem ens har känslor, har haft en husläkare som överlägset skrattat åt panikångest och självmordstankar och menat att "Så du menar alltså att du har lite dåliga dagar, ja, precis som oss alla?" eller hånflinat när man kommit in i en ironisk otränad-tisha och bah " Ja, det märks verkligen!".
Åh, har jag tipsat om filmen förut? Förvånar mig egentligen inte ett dugg, haha. Och do it, se den igen. Man upptäcker alltid nya detaljer och den blir bara bättre för varje gång man ser den ^^
Har inte följt dig så länge, som du vet. Men. Du har det i dig. Överlevnadsinstinkten som kan komma att utvecklas till stå ut-stadier, som i sin tur tillslut blir något du gör per automatik. Det inlärda fejkade "det är bra nu". En dag vaknar man bara och vet att man inte ljuger för sig själv när man uttalar de orden högt. Tro mig, jag vet. Hang in there.
SvaraRaderaJhna: Brukar vanligtvis förstås aldrig ta åt mig av sånt där "det blir bättre"-stuff, men det här hjälpte verkligen att höra. 4-real. Du skriver så att jag verkligen tror på dig, så tack så mycket <3
SvaraRaderaMen alltså haha inte jag heller. Eller jag brukade inte. Tänkte mest "gå och skjut dig själv i ansiktet" när nån whatever-person ville lägga fram tröstande ord i form av 'det blir bättre'. Sen blev hatet mot dessa ord så starkt att jag mer eller mindre vägrade att försöka må bättre. Sa för mig själv och till andra "att säga till en psykiskt sjuk människa att skärpa sig och ta tag i saker är som att säga till en rullstolsbunden att resa sig." Levde efter det mantrat sjukt länge.
RaderaMen liksom. Det är bra nu. Vet inte vad annat jag kan säga. Jag vaknade inte en dag och mådde prima skinka. Är fortfarande i en process (vilket många har svårt att greppa.) Men någonstans tog jag till mig just de där orden och bestämde mig för att sluta knarka, sluta bedöva, sluta skada och sluta hata mig själv. Peppen måste kanske förstås komma från rätt männisch? Men ja. Har varit på botten och vänt. Jag vet att det funkar. Pöss
Jhana: "gå och skjut dig själv i ansiktet", hahaha ja det är ju den självklara pfff-reaktionen när någon person utan att ens behöva anstränga sig slänger ur sig den billigaste skräpfrasen som finns. Och det känns jävligt fint att höra att du tagit ur det där destruktiva, även om det förstås är en process. (Bara en rent generell grej som jag stör mig på är att så många tror att det enda som behövs för tex en drogmissbrukare är en liten avgiftning, och så vips så ställer det allt till rätta igen och denne kan möta samhället igen som en frisk och sund individ. Eh.)
SvaraRaderaTror också att peppen måste komma från rätt männisch, och allra oftast är nog den personen en själv. Tror att alla har kvar någon slags trotsonge inom sig och det slår bara åt förbannat fel håll om ens omgivning på något sätt försöker tvinga en till att må bra, oavsett om dem propsar på att man Måste träffa en psykolog, äta upp hela sin middag eller läggas in på någon slags avvänjningsklinik.
Prima skinka, btw, underbart ord ^^
så himla grym text
SvaraRaderaOroshjärta: Åh men tusen tack! <3 <3
SvaraRadera