[2005] Inkognito.
Du springer över gårdagen i dina högklackade framtidsdrömmar
i
tron om att det är möjligt att på några timmar
radera
det förflutna
små,små försiktiga steg till ditt nya
liv
Du ler blygt till vem som helst som stiger in
i
din värld
för
egentligen vill väll du också
bli
sedd ur någon annans ögon
än
dina egna
för
en gångs skull?
.Betyda.
Och
du skrattar
s
k r a t t a r
tills
du står helt avklädd vid sidan om dig själv
med
bara din nakna längtan efter
det
tusensköna ord du kallar
frihet
Kanske är idag dagen då
allting förändras?
Men
högklackat har alltid bara varit en täckmantel
för
att förtränga den hopplösa person
du
egentligen är
och
det dröjer inte länge innan du tappar balansen
vacklar
snubblar faller
ner
under ytan, bort från världen
till
tillståndet där sanningen om dig
står
skrivet i din självbild
jävla misslyckade värdelösa nolla
(
Livet har återigen sträckt ut en hjälpande hand
och
hårt men rättvist förklarat att
det
enda som botar dina fel är ett rep eller rakblad)
Du
gömmer dig någonstans bakom din
T
Y S T N A D
tills
du blir lika osynlig som en vit lögn
med
överdrag av kyliga attityder
för
nu måste du först och främst
hitta
dig själv
Det kommer aldrig bli bättre
eller hur?
Ändå
så fortsätter du ibland att sikta mot stjärnorna
trots
att dina ben är alldeles för korta för att nå upp
och
ditt öde redan är förutbestämt att hålla dig
fängslad
nere under marken
