Well you fight like the devil to just keep your head above water, chained to whatever you got that you can't throw away, and you're shootin' through space on this river of life that you're ridin', and it's whirling and sucking you deeper on down every day.

Snart ska jag vara din vän igen, Susanne. Snart ska jag finnas där för dig med sju sorters kakor mot hjärtvärk & steviasöta påtårar av FUN Apelsin & jag ska baka in förtröstan i varje tugga sötpotatispaj & konvalescens i varje gest & jag ska torka tårar med muminservetter & säga att här, Suss, får du vara hur tillrande bitteliten du vill. Det är liksom helt okej att tappa greppet en stund, jag tar din hand så letar vi efter det sen. Och varsågod att slå sönder en kopp eller två, jag försöker ändå att dra ner på kaffet. Den här gången ska du märka att jag är där, jag lovar. Jag kommer att vara ett sånt inihelvetesstort, kilklackat, accessoarrasslande, aztekmönstrat stöd med så senapsgultskrällt lackade naglar & en så yvigt trasseltovig koaffyr att du omöjligt kan undgå att se att jag står vid din sida. Att jag är ett måste på SPEED DIAL. En klippa bland småsten. Hon som bevisar att sår läker en aning snabbare med en daglig sats Crème brûlée . Snart ska du upptäcka att jag faktiskt kan vara mjuk & fryntlig & blid & att nästan allt jag säger är som en lätt karess över kinden. På riktigt, Susanne. Jag ska ta mig över på den blöta sidan, inte hålla mig lika jävla tänkerpådigtorr som igår på facebookchatten.  Jag ska vara som ett smörgåsbord av goda råd, en aforismspruta, en spektakulär show i HELP SOMEONE TO MOVE ON IN JUST TWELVE STEPS. Jag ska vara någon för dig. Någon jag kanske egentligen aldrig har varit. Jag ska bara

bli en bättre människa först.

Göra om, göra helrätt. Späcka spargrisen med sötslantar & bli avbestifierad, juvadermsvälld, snittad & dermarollslät. Bli knivskarpt korrigerad. Bli ett Helt Okej  signerat polarkliniken.  Bli så tunn att man lägger märket till mig när jag tränger mig fram till baren på BLÅ & så späd att jag kan ta hur mycket plats jag vill. Du förstår väll, Suss? Att jag inte har råd att börja hävda att jag finns än? Att den enda som kan ge mig ett lyft är en kirurg? Det är väll den självklaraste sak i världen att jag liksom inte kan komma & ställa mig vid din sida innan hyn & allting annat klarnat upp? För din skull ska jag skynda mig. Jag lovar, Susanne.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, vän, skuld, bdd,