One should always be drunk. That’s all that matters…But with what? With wine, with poetry, or with virtue, as you chose. But get drunk.

My dad is such a cliche. Vrider & vänder på sin ludna lekamen, sparkar av sig täcket det duntjocka & kvävande, pustar & frustar som om han ville välta omkull smågrisbyggen, helspännslyssnar till hjärtats eskalerande varningsslag under de hårda bröstmusklerna som förklarar att han är nära ett melt down, att han kommer sprängas som Hiroshima, bli hjärnsubstans på fondtapeten. Ett hopplock av lösa trådar, spilld mjölk & en idrottskarriär som försvann under genesisplattor, kontaktlimstuber & Gino Tinto.

This is it tänker papá & kramar nästan sönder huvudkudden mellan sina jättehänder, lifvet blev inte mer raffligt än räfflade olw-chips framför Antikrundan & nån jävla kronfågelsfilé som fredagsfestligt singularbehag, han kommer inte att bli något större än en kort dödsannons i VK & han är vred. Vred för att han finally finansierat en svennevagn i ett åttiotalscozy brunstuk som han inte ens hunnit kroka med på campingsemester. Hans vikingahjärta har slutligen förrått honom & blivit vekt & krävande & han måste lämna sin nordiska stolthet hemma & bli konvalescentynklig i någons deltagande blick. Sjunker ihop som en jutesäck potäter på vc-stolen, berättar om sina krämpor, om attacken från ingenstans, väntar på dödskyssen, på att doktorn ska skaka på huvudet & tyvärrmeddela att diagnosen är roadkill, att han är lika körd som ett trögdjur i rusningstrafik.

Fjanten illuminerar honom om att det han upplever är panikångest, inget annat.

Pappa fnyser. Han har inte klena nerver, han är döende. Inte ens när dom stämplar hans röntgade lungor med ett MVG är han övertygad för ataraxboten han fått på recept gör inte hjärtat ruhigt, ”jag har ju tagit den rekommenderade dosen men nä..det händer inget” säger han i raklångt, stirrigt soffläge. Undsättningen luktar rakvatten & Terva Leijona & klirrar när han stegrar in i vardagsrummet i blankaste finskorna, ”Kurera med Koskenkorva!” befaller han & ställer ner en flarra på bordet. ” Vi ska schupa schejerna schnygga & klömma alla det problemen.”

Jag backar bak in i köket igen med mitt glas vatten & mitt feminina pjosk. ” Sång & spriten & ett thailändskt fruntimmer, int behöver en karl nå mer här i livet”. Pappa tänder en cigarill & begrundar Pekkas visdomsord som om det hela vore lika rent & klart som Stolichnaya. Dör han inte så ska han i alla fall leva. All the way & med gasen i botten & allt det där folk säger men inte gör.

Alla borde skaffa sig en halvalkoholiserad finne.

Läs även andra bloggares åsikter om depression, psykisk ohälsa, panikångest,