[Det
finns nästan alltid ett Mellan, och det här var mitt senaste. Den där
flyktiga känslan av tacksamhet, den där kortlivade, nästan dödsfödda
stunden när man tittar sig omkring & tänker att ” There’s too much beauty to quit, there’s too much goddamn beauty. ” mellan
dom morbida suicidplanerna, dom ångestsvettiga, vita lakanen &
timmarna framför alla slentriansitcoms när hjärtat bultar för en enda
specifik sak: att snart slå ett slag för rätten att välja bort livet. ]
Älskar sättet du skriver på. Så naket på nåt vis.
SvaraRaderaÅh, tack i mängder :)
SvaraRadera