Vad får man om man kombinerar en avdankad skitblöggare med blekvalkigt cliffhäng i visit umeas creme de la creme? En strandad val bland en massa jävla timglasdelfiner. SÅ-fräscha brunnosiga kittykatter med beachblondeslarviga hårtofsar & svettglittrande & spänstiga vollybollfigurer, deffade hoper av magrutor & såklart pappa go´ & mamma fika som släpper lös hela sin osnutna barnskara fria att sprätta vatten över mitt filtrevir. Och mitt i monsterångesten & i reträtten från klipphällornas perfektioninvasion, just när mor min äntligen slutat smaska, verkligen smaska, på sin daimstrut & jag precis ska resa mig upp på mina noggerfeta ben så hör jag hur ett förbipasserande förpubertalt ungkött flipfloppar tillbaka, skuggar upp sig bakom min rygg & hälsar.
Mor: [ wtf-glättigt] Hej! Skar´u baada? Ungkött: Nej...jag pratar faktiskt med henne. Sär: [ vänder sig slutligen om men fokuserar blickfan på guttens skor] Jaha, hej! Ungkött: Jo vill säga att jag tycker att du är jätte…jätte…fin. Precis som du är.
Jag tackar hans skor, letar i mitt fejsregister efter något slags uttryck for a happy surprise men hittar inget hövligare än vad som troligtvis ser ut som spastiska ryckningar i mungiporna & istället för att briljera med en fallenhet för att kunna föra memorabla dialoger så intensivstirrar jag ut mot horisonten som ett perplext uteslutningstecken tills jag hör att han går iväg. HEJ HEJ MONICA JAG ÄR HELT JÄVLA SOCIALT EFTERBLIVEN. Här kommer en one of a kind-raring med ett stort medkännande hjärta som antagligen började pumpa xtra hårt när han spottade mina prygelrandiga armar & far hans förtydligade att ” klart sådana där själva karvar med kniven innan dom har råd att lägga sig under en. Du såg ju hur hon såg ut i ansiktet, flickstackarn´”, och så kan jag inte ens bete mig som folk. Inte se ut som det heller. Började han inte snubbla på orden när jag under en millisekund tittade upp under stråhatten & solstrålarna träffade min ärkeskabbiga sida? Tog det inte plösligt emot att avsluta meningen? Att vara en god kristen soldat & sprida budskapet om att god loves you lixom even if you´re ugly?.
Att ungköttet tappade bort ett men tar jag för givet.
Och jag vill ta ett skott mot min analyserarhuvudvärk. Kunna krypa in & gömma mig i känslan av djup tacksamhet
( över att jag mött en fairytalefabulöst vacker avvikelse från testosteronflocken som inte instinktivt kastar folkölsburkar i huvudet på allt oknullbart kjoltyg) som om det vore ett sängtält av underlakan i egyptiskt bomull, inte allramestkänna mig naken i den att alla ser att jag behöver some comforting and cozy lies att skyla mig med.
Dagens passande: Och i denna sköna nya värld tycks det finnas en devis, det är bättre att vara vacker än klok, är du vacker så kan du va en idiot, för skönhet kräver ingen tolkning alls och alla män dom faller om din hals, skönhet den är inte alls banal för den som inte någon skönhet har. – Lustans lakejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]