Och några av er kommer torska dit så är det bara, punda bort åren av ditt korta liv ärligt talat... jag behöver inget mer bläck på armen, Inga fler porträtt där på fönsterkarmen. Du behöver inte lyssna, bara kolla runt i lägenheten, tror du själv du överlever länge på den här dieten? Du vill inte se det som det är men ring om du behöver snacka, jag finns alltid här.

Det enda rätta sättet att svara i telefon. [Barfly, 1987]

Framtidshopp: Läser om en epidemi med dödsfall på grund av nätdrogen Spice. Inte för att jag har några som helst cravings efter att spajsa upp mitt liv med depersonalisation igen men man kan ju alltid hålla tummarna för att det slår riktigt hårt & rätt åt helvete den här gången.

På humorsidan: Köp Rc-bensodiazepiner, få polkagrisar & psykedeliska droger på köpet! Nog för att det var en alldeles urgullig grej av dem att fylla ett svart & suspekt konvolut med typiska kjerringkarameller, men jag menar, jag är förstås ute efter att komma ner, inte att bestiga sockertoppar eller att snedtrippa runt på något experimentellt skräp.

Det här summerar väll ungefär hela min existens just nu.

Veckans headline: Zelda i tårar. Avslöjar att hon fallit tillbaka i ett tungt tumblr-missbruk. ” Det började med några nattliga lördagsreblogs bara för att slå ihjäl lite tid & ångest liksom, och nu, nu är jag fast i hela det här är så jag-träsket av allt som går att relatera till & scrollar neråt i en ond spiral i stort sett twentyfourseven. Och det är väll ingen ide att förneka det. Ja, jag har börjat deala igen. Tunga saker. Som 'Rusty' Dennis mentala breakdown i slutet av Mask. Som det tonsatta självföraktet i Blue Octobers Hate Me. Som Rich Hardbeck tårar i sjätte säsongen av Skins.”   

Det handlar om de snabba lajkskickarna, bekräftelsen slash självbedrägeriet, de där underförstådda highfivsen till ens alldeles egna tumblr-clique av flickor & pöjkar som man aldrig ens snattchat med men som ändå rebloggar nästan allt man postar, känslan av att klicka med någon som har samma smak för dekadens som en själv. Och det handlar om followersvansinnet. Om att nå upp till det heliga talet fyratusen & känna sig oövervinnerlig. Om att förlora sju följare & krypa ihop i fosterställning för att någonting inom en har brustit & det känns som att man håller på att dö. På riktigt.

[Källa: Uppenbar]

Dagens inre snackis: i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say i don't really have anything original to say

[Looptroop Rockers-Lillebror]

 1. Matte Caliste, Sebbe Staxx, Blues mfl - Det kommer att vända. 2. Fronda - Underbar. 3. Stuggle feat Waylon Jennings- Outlaw shit.
4. Eminem - Going through changes.5. Kartellen feat Aleks - Underklassmusik.6. Ken Ring - Människor som ingen vill se.
7. Block 44 - Identitet iskall.

 Läs även andra bloggares åsikter om barfly, spice, suicidtankar, ångest, tumblr, missbruk, humor, looptroop rockers, hiphop,