You call this a life, hmm? Taking Daddy's money, buying your dollies and your knick-knacks... and eatin' his fuckin' chicken, fattening up like a prize fuckin' heifer? You changed the scenery, but not the fucking situation.

Jag är nån baklängesdragen omänsklighetsmisstänkt röra som blivit sopad under mattan & en inramad svart fyrkant benämnd som något abstrakt, en chubbig & sjabbig chic-dekor som inte passar in i inredningen & fläckar på golvet nästa hyresgäst också måste betala för. Jag är ett resmål lika tveksamt som till Afghanistan & en lika oangenäm upplevelse som att haka för dörren på ett utedass i bushen, jag är nån dom släppt fri med uppmaningen ”flyg!” men irrar runt mellan mina egna kala väggar helt planlöst & längtar efter en annan bur. Och idag hittade jag en fotoram, det var med sorg mer än saknad jag upptäckte att de enda som har en riktigt stor plats i mitt liv är mina favoritmusiker. Och såklart mamma & pappa som rastar lik på fritiden, men varför hänga upp en ensam stackars nolifebekräftelse på väggen?
Det är nästan samma frustration över att inte hitta rätt verktyg att fixa till alla lösa skruvar med som det var under gymnasietiden när jag satt med ekvationsomöjligheter framför mig & inte fick något annat resultat än klösmärken, bulor & avslitna hårstrån, & jag orkar inte ens tänka på hur många lösningar jag måste applicera för att äntligen kunna kalla mig för ett färdigt projekt. Så jag zappar, snorar, svullar and fattening up like a prize fuckin' heifer i väntan på att nån ska ropa ”tagning!”. Här är ditt liv Zelda: tjugofyra år av ett chockstort vart då. Vart fan är du Oldsberg?

( Ja just det, han är förmodligen hos Calle igen & frestar med lite chips)