(Sō′shə-līz′)
Aurora, ett enchanterande bländverk, en ärtigt hjärtanskär, hjärtehått pyrande men pellucid favoritflamma från förr som sprakar & glöder i sin sprawlande tomtebolycka precis lika starkt som då & en näralivetupplevelse bland nallekontakterna som man alltid vill gå igenom igen. Och du vet, det finns fortfarande Life on Mars.
På borderlajnen mellan benknäckarvals & tillrande selfpityschottis;
Ett) jag är så goddamn granny slappin good fawsome.
Exakt vad jag lät min sänggranne & nemesis Ronja A.K.A ” Din lilla jävla Subutexhora” & ” Det Sprudlande Fnizzet” på träshavdelning ⓕⓨⓇⒶ förstå när tiden var helrätt att paniskt plocka upp det tunga artilleriet ur handväskan. Svaret på en ytterst awkward stämning, som jag, & jag allena, ställt till med genom min socialt katastrofala krippelisering - ett snorkigt ”pff!” vid varje korridorkollision & arrogans i oversizad, dunkel form av
hippa pilotglajjor.
Jag får fortfarande goosebumbs av purt förakt varje gång jag erinrar mig om att det där hyperkäcka suicidalt suckande fenomenet tammikukku kallade mig för, hör & fuckin´ häpna, Sandra.
Sandra, för fan.
Liksom: ” Asså…du har ingen jävla aning om vem fan jag är
eller hur, din förbannat tragiska odåga?”
eller hur, din förbannat tragiska odåga?”
Det vet inte jag heller. Det har inte med saken att göra. Det borde hon haft med saken att göra.
One more time with feeling;
Två) jag är så goddamn granny slappin good fawsome.
Som nyss subbskaftslappat till min egen mor & snott hennes sista OxyNorms & slagit ett nytt bottenrekord som den konradssonska ättens avskräde. Men jag tog nya lätt samvetsplåstrade tag. Med cykeln, & återvände för att lämna tillbaka
en.
En är ju alltid något.
[ Så fuck lugnt vatten, fuck normen, vart fan är stormen?]
Den vackraste kräjen en kan leta opp, alternativt fredagsslita fram, ur ens ordförråd:
E S K A P I S M.
Gräshoppan meddelade att hon skulle skrota sina folkbärs precis när jag upptäckt det billiga burklugnet.
Vi filosoferade fram till att någon ju måste ta över hennes arv.
Väldigt poetiskt alltså.
Väldigt poetiskt alltså.
Att sitta i centercourt bland uppsuitade, allsköns konferensnissar på Lottas Stofilhak & så jävla hutlöst praktswinerifräckt bli kladdad & petad på, eller för att äntligen få svårsslänga mig med ordet palperad, av överförfriskade tjommar – fyfan….
så överlyckad kväll. Tack & lov för dålig belysning & onsdagssuputer.
Jag kom, Jag såg, Jag vände på klacken illa qvickt & vände bara om för att vänligen be dig dra åt helvete.
” Vanderlay? Jaha vad jobbar du egentligen med där?” Njet.
” Sov sött & vakna vackert.” Njet.
” Jag hatar att vakna upp bredvid en brud & liksom bah ”Vad fan är Det där?”. Naturligt ska det vara!” Njet.
” Jag älskar dina mjuka läppar, ditt hår, hur du doftar, & när du varit på solarium. Solbränna är så fint.” Njet. ( Du, jag har en tårgaspistol på rummet, stick hem till Åsele ditt perversa kräk.)
& så sitter dem där i sin hysteri, rullar en massa förlåt_för_nåt_ på tungan & essetotalmessundrar vad dem gjort för fel. Varför jag inte svarar. För snälla finaste du, säg bara vad jag gjort! Jag menar, man måste ju dra en underbegåvningsgräns någonstans. Gå vidare & ställa sig över utan att behöva sjunka till den där nivån där en måste möda sig med att försöka klarspråka fadäser för uppenbart ointelligent utrustade ärkeenfaldister.
Brännbollsyran, sammanfattning:
" I like sad songs. They make me lie on the floor."
.
∞ Hon ÄR pur kärlek.
Ad fuckin´ finem.
Tre) Jag är så goddamn fawefult flat out fucked & så jävla, jävla, jävla förbannad. För att min Bridge to Terabithia bara är ett denialmoodigt, fallfärdigt falsarium som peakar mot ett ättestup; som dessutom sluttar åt helt helvetes fel håll. För att ingen ens kan leda mig ut på Vägen Till Fördärv utan att ta den lättåtkomliga bluebirdvägen, slå upp ett spotifyfönster & peka på spår nummer tre i Kartellens ”Ånger & Kamp”.
Messbubblat av OMFG! Den papperslösa peppesturken & det selfiekåt♥ste OH MY FUCKING GODDET någonsin med så förargelseväckande svulstigt ego att detta ironibefriande fä blev utsjasad från krogen. -->
" sunday after noon my house we
make partyparty and fix everything
you want yäs?"
Irltrutat av hans tjugo år äldre br0sha under dessa torra, snailmailspillda nätkrantider
” Behöver inte betala. Vi
kan vara vänner tillsammans, hänga på
fest & ha sex lite, låter fine okey?”
Och man bah
” Men vad insisterar min herre på egentligen? Du får nog tala klarspråk, tack.”
Headline: YOU´RE STUFF IS NOW READY.
Från en kvarting brännvin, Ksal0l & en playlist med Kartellen & Ken Ring till en köksfest med Corona, pistagenötter, mobbepumpad rysk tugummipop, en ylande iranier & så ett ”jättestrångt dopaminpill” som jag fick 4 FREE JUST 4 U & skulle skölja ner med min folköl för bästa effekt.
Sertralin,
visade det sig. Riktigt jäkla powerfullt sheet alltså. SSRI, det måste vara något nytt & superfräscht på svarta marknaden?
Den här kärlekskranka snubben vill tydligen hjälpa mig av droger. Och jag ska uppenbarligen med på en roadtrip till Finland nästa vecka. Tja, vad fan säger man? Jag tror att jag har fått en ny bästis.
.
Ps. Jag är redo att skjuta skallen av mig nu. Men sen fan blev det något nytt? 
