Doing a lifetajm in späjs///eller den cohlepräglade versionen:

۞BÄTTRE FÖRR. ONLINEBOKNING.

Du är intresserad av: Dig själv.

Aktuell resplan: Cybertrippa genom

otrafikerade, dammdraperade adresser

på Memory Lane.

Ditt mål: Att gå Back to the Archives

Part Nobody cares anymore, dude.

Du skulle rekommendera andra:

Blöggosfärbarn som också vuxit opp

i tron att alla sitter spända av

förväntan inför deras nästa

ruccolatunna lifestajlstecken.

Som tidigt slutade grooma sitt ego

& lät det växa vilt.

Några rader liverapport: Har nyss slagit upp fönstret till år tvåtusenåtta & har en besynnerlig känsla av att jag kommit hem, att det här är året som tillhör mig & att jag aldrig borde släpat min packning över till tvåtusennio. Snavar in i några efterhandstjusiga företeelser & ord när jag snokar runt i mitt navelsträngsklippta, fullkomligt fria surfleverne

 & det känns litegrann som att

vila huvudet mot en fettluxurierande varm, myskskvättad nostalgibarm när jag minns alla fullkomligt futila & klenbyggda små omärkvärdigheter som utmärkte mitt andrahandshyrda axtorpssår. →Som att i jäkligt stubborn & björkrotad umeåboanda fortsätta kila ner en snabbis mot Stjärnhallen trots att det var över tio år sedan man tog ner den där överprisade levebrödslivsens skylt & hunnit flytta in & ut flera matkedjor sedan dess.

Och:  

bladvändarlånga millenniumnätter om en boobsutrustad,draktatuerad hjälte, gnocchiguldet som ännu är helt vardagsrätt & inte helt hunnit stryka med i den strikta GI-vågen av förbud, the one n´only nätbibel für totala psykbryt, obligatoriska Ö&B-makaroner, extravagans lyckan över att ha förlorat ikeaoskulden till en vit Kallax-hylla, drömmen om skarpa & klara systemskjut & impulsen att slunga hela storslängsskiten mot väggen för att jag inte lyckas bläddra mig ett dugg canonklokare på hur man knäpper av korrekt,  att få en rackartygsrafflande pååwerstöt genom hela kroppen när jag vrider på min allra första flashbackkran & att skälvande svälja ner något kärkommet, chillt brevbatchsblått  i ett exceptionellt laddat & spänningsmättat ögonblick -

och att slutsatsa alla år av en outgrundligt tjusande dragning till receptbelagda ”no drugs for you!” som ett ” pfff!”.

Men det behöver ju förstås inte hindra mig från att pubba gangztac00la fucked 4 life-piqs på blöggen & att rundhänt skaffa mig lite acceptans på softa soffhängspartaj.

/
/
/

 Valross som myntar begreppet & skivan Våroffer.

Soundtracket: Kris Kristofferson – Little Girl Lost.
Och den viktigaste milstolpen i mitt liv: Merle Haggard ger mig misery and gin,
Waylon Jennings får mig att tro att
 i´ve always been crazy but it´s kept me from going insane ,
Krissan finner mig när jag blöder som mest & plåstrar
om såren med förståelse. Det här är THA YEAR jag blir med
 outlaw & ett southsnilligt way of survival har fötts.

← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ←

Så, back, back back:

← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ←

If You Lived Here, You'd Be Home By Now

Pappa ( Efter en natts frossa: förkyldsnorig, krasslig, humöret på begravningsnivå & med en tyckasyndomsigsjälv-göttpåse i knäet.)

-

Det känns som allt är slut nu............

Mats

- Va?

Pappa - Efter idag får man väll aldrig se Sandra igen.

Det tog tjugoett år men nu har mammas lilla princess lämnat tiaran hemma i flickrummet, sagt `tack för flytthjälpen, vi kanske ses nån gång or whatever´, sprättat upp fyra pilsner med tänderna och varit gangztahårt deppish vid sitt nya köksbord till Eminems `Still don´t give a fuck´. Depression är ju mysigast när man får idka passionerade bli-lemlästad-efter-ett-smash-ner-mot-trottoaren - fantasier ifred, aight? STÖR EJ- SVÅRMOD PÅGÅR! Jag har otåligt stampat med foten, ryckt tag i alla tröjärmar jag fått grepp om och skrikit nu!nu!nu!, jag har packat & packat & packat upp, handlat retarderat krimskrams & klätt my crib i cpsöt inredning men jag vaknar fortfarande upp med andnöd och jag vill fortfarande krossa alla speglar och skära sönder mitt ansikte med skärvorna och döden har fortfarande en andrahandsplacering på min önskelista. Jasså, ingen bytesrätt? Då lämnar jag den här slitna & defekta kroppen hos er och sticker iväg, så får ni göra vad ni vill med skiten. 

Reklamsmajl - såhär sweet får man ha det i brist på inredning som skriker fördäääärv.

Ettan på trettiotre kvm är my little pony-söt och skiftar i doft mellan lavendel, apelsin, hallon & vanilj. Det.äcklar.mig.mer.än.pepparkakor.med.grönmögelost.just.nu. Jag vill ha död & förstörelse & smuts & sentencedmörker, inte leva disney som är en fruktansvärd mismatch med min  sinnesstämning. Dessutom, den fetaste katastrofen av dem alla, tjejen jag hyr lägenheten av är inte bara ickerökare  utan verkar också ha en släng av svår astma. Så det är alltså meningen att jag ska gå ut och röka vilket betyder: sminka sig, överhuvudtaget våga sig ut genom dörren, ta sig genom långa korridorer & ta hissen ner tre våningar, gå ut genom porten och ställa sig i kylan för att med skakande händer futta eld på ciggen.  Om & om igen. Bah!

(och

att skriva utan en cigarett i handen känns lika `isn't there something missing som att glömma fylla filtret med kaffe i kaffebryggaren & därmed dricka en kopp hett vatten och mina timmar här har bestått av och kommer den närmsta tiden bestå av:

Rullahåretmellanfingrarna&bitapånaglarna&slamrameddisken

&tuggaettfemtiotaltuggumminåtgången

och kasta i mig godispåsar snabbare än en utsvulten hulk.)

Min vision var en skönhetkommerinifrånkost och ett studentekande kylskåp med någon utgången kaviartub i ett fack på sin höjd. Nu lutar det snarare åt svulloleverne med ännu mer  öl & chips & lakritskolor & skumbjörnar. Absolut Självkontroll.

Looking at the world through the bottom of a glass, all I see is a man who's fadin' fast.

I över en månad har jag sett fram emot att bootsa mig ner på stan för att höra den cowboystövlade byfånen Joe Fournier dedicera kärlek & knull till sin hund Betty i rossliga Wild Turkey- toner, lyncha emofreaket ur min själ, piska mig vitt trashig & whiskeyragla alternativt linedansa fram on the countryside of life i slitna ölfläckiga blåjeans & t-shirt från reagalgarna inne på H&M. Göra en helgmakeover - vakna upp med en böjelse för lantbruk, traktorer, grisrövar och ett intresse för kulturarv & den kristna högern. Tanken var god. För god. Jag hade dessutom 4-3-2-1 vecka före gårdagen inbillat mig att det var en så pass framskriden framtid att den skulle ha hunnit glida in i den goda hälsans tecken; bringat plötslig skönhet, redneckretarderad tankeverksamhet & honky tonkig upprymdhet.

Framtiden inträffade lite för snabbt, för i slutändan var helgen bara en copycat och en i mängden av de helger jag det senaste året spenderat med avknäppt mobil & fimpade förhoppningar, dock denna gång applicerad med både blod, tårar, pubertala utbrott & rekordet i att ha slukat ett helt paket Marylandcookies på tio minuter. Som Mark Chesnutt skulle uttryckt det: `Welcome back to heartache Country´.

/ Bloggplock från Februari, två noll noll åtta.

Läs även andra bloggares åsikter om tidsresor, bloggar, nostalgi, true detective, självskadande, country, rakblad, psykisk ohälsa, kris kristofferson, merle haggard,