tisdag 10 juni 2014

There’s a feeling. You might notice it sometimes. This feeling like life has slipped through your fingers; like the future is behind you, Like it’s always been behind you.



Voluptuösa, voluminösa Grand de Luxe- dagar med bacon, bearnaise & cripsy frajs. Och en Cola light till det, tack. Har staycation framför HBO Nordic & Carpar that fuckin diem genom att maratonglana på första säsongen av True Detective,
som jag redan sett.
Faller så handlöst för McConaugheys schletna, tilltygade uppenbarelse att jag får ont i skrevet & det är precis  såhär som jag vill ha mina förälskelser; inställd på Det Kommer Tack & Lov Aldrig Bli Nåt. Crushar för någon skäggig, depraverad vansuperifantasi på daglig basis & det är såklart alltid någon som aldrig kommer kräva att jag ser ut som en morgonfräsch & rosenkindad Rachel McAdams som sådär nyknullat tindrande släntrar in i sovkammaren med nygräddad pannkaksfrukost & färskpressad apelsinjuice.
Så är kärlek bäst. På en flatscreen. På naggade sidor. I landet långt, långt borta från ”Kom, såg & försvann fort som fan”. 



Min biologiska kritterklocka har börjat klämta igen & sitter mest & råmar efter kattungar på Blocket. Dör litegrann inombords varje gång den furball jag utsett till att rädda mitt liv redan är tingad. Försöker fylla voiden med Conchita Wurst & andra schwungfulla slagdängor istället. Affekt: typ  schweizercheesy.  
Behöver därtill en pigtittare, ett skrivbord i teak, en loftsäng, ett nytt ansikte & den där förmågan att bajsa i skimrande pärlemor som lixom automatisk kommer med lite genetiskt flax. 

Wilmer X-Nisse är en klockren snubbe:


[Alltid hem, hem, hem]
 [Kul att ses tack och adjö]

Partybäver 1. Partybäver 2. Partybäver 3. The Barka-Collection från 2006.
Slumpmässiga låtar: Tomas Ledin “ Sensuella Isabella”. Sofia Källgren ”Handen på hjärtat”. Snowstorm ”Vårstämning”. Miio ”När vi två blir en”.
Vi hade en fin tid, bävrarna & jag. Nu är dom förstås borta allihop. Fångade, slaktade, skinnade. Och Sånt Är väll Livet. Som Anita Lindblom sjöng, råkade ut för en slapphänt flyttfirma som förstörde hennes flygel & blev bitter på heltid.
Det är i sådana här stunder man önskar att man hade haft en alldeles egen Archie Grey Owl.

 [ True Detective] 




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

  1. Får alltid sån tunghäfta när jag ska försöka mig på att kommentera din blogg. Allt står ju redan där, liksom. Att du använder uttrycket "carpar that fucking diem" gör mig dock oändligt glad då det är ett fabulöst uttryck som borde finnas som väggtext *FNIZZ*.
    ÅH, om du skaffar dig en liten kittekatt måste du spamposta bilder på den här. Du har inte ens ett val.
    PS. Katter är världens bästa djur när en är ledsen, min kom alltid och la sig på mitt bröst å buffade på mitt huvud när jag låg hemma & grät.

    SvaraRadera
  2. Åh men gillar ju att vara svår så att jag är svårkommenterad tar jag som en komplimang, haha! Herregud ja, ska hämta upp ett creamgult litet pyre till helgen så fasar nästan redan nu att den här blöggen kommer övergå till nån slags mammablogg som BARA handlar om det nya familjetillskottet och dess uppväxt. Kanske får göra en tumblr-dash av det hela och kompensera med lite porr. Typ kattunge. Porr. Kattunge. Bögporr. Sovande Kissekatt. Analsex.

    Och åh ja, Carpar that fucking diem borde definitivt finnas som väggtext, särskilt tänkt för att hängas ovanför tvn. Det vanliga Carpe Diem går dock fetbort, kräks litegrann i munnen varje gång jag ser det som väggdekor eller nån träig klädhängare på diverse inredningsbutiker.

    SvaraRadera
  3. Åh, by the look of those screen prints så måste jag uppenbarligen kolla upp True Detective. Och angående kattungar så har jag två treveckorsgamla gnottar som jag måste ge bort i början av september. I love them dearly, men jag kan bara inte ha fyra katter i en liten etta :'(

    SvaraRadera
  4. Åh ja, det är så häftigt att se hur M McConaughey har gått från slisklig romcom-snubbe till världens bästa karaktär och Woody Harrelson slår såklart aldrig fel. Jezus, treveckorsknytten? Förstår att det känns hemskt att behöva ge bort dom små när man varit med och sett dom växa upp. Har en riktigt liten mini-vilding på ca 9 veckor som springer omkring här på databordet och välter ner saker just nu :)

    SvaraRadera

[ Bloggspått-tips för er som upplever att internätet slukar era ord:
Kopiera kommentaren ifall ni möts av ett blank space efter att ni pressat
på "förhandsgranska", "kommentera som" eller dylikt, och klistra in igen. Såpp!]