Skjut mig här och nu för nu kan jag dö.

Spelar Bezzerwizzer med la sagrada familia & blir slagen med dumkäppen varje gång, bokstavligen alltså. Det är lite av en faderlig conquéranttradition att slå på den enfaldiga, sävliga länken och, with all respect, uttrycka att det ligger i allas intresse att åtminstone få börja sondmata min undernärda hjärna med små doser av Nationalencyklopedin eller History Channel. [ Inre monolog: Vivien Leigh spelar mot Clark Gable i Borta Med Vinden, VIVIEN LEIGH! Ska det vara så svårt att komma ihåg ditt retarderade & kasserade stycke stenkol?] Spelar Lagom Normal Brudjävel & klövrar runt med klirrande Cube-flaskor i toteväskan & alldeles för många X i rockärmen i Europas nya kulturhuvudstad som satsar stenhårt på topnotchiga kvalitetsfilmföreställningar av ”Bamse och tjuvstaden”, ”Godzilla” och ” Ja, det är väll i stort sett allt vi har att erbjuda ”, men har minsann svårt att ta mig i mål här också. Det är lite av en tradition att bli slagen with the uglystick framåt efterpartajet & predefeasta innan någon märker att jag haltar. Jag är ingen nattljusblomma som lyser upp skymningsminglet vid Katamarankajen, jag är en ful mimosa från Sensitivasläktet som fäller ner bladen vid beröring eller när dagsljuset försvinner och jag är alltid Bäst Före spacklet börjat krackelera.

Jag är både cowboysarna & indianerna & det ligger inte i min natur att hissa vit flagg eller ropa tajm out - & kanske är det övertydligt men jag är alltså en extremt dålig förlorare.

Och nu menar jag inte i spel.

Är the constantly waiting-kind of gal. Det är inte en fråga ifall mina små halvdana halmbyggen kommer rasa ihop, utan när, & det går förstås inte att planera för något hållbart när man har en stor, stygg vargulf som tassar omkring utanför & flåsar & pustar sig röd i fäjjan. Nej, störtlopp är inte direkt en hobby, det har olyckligtvis bara råkat bli en gren jag bemästrar med bravur. Kakan Hermansson & Anders Timell har en talang för att vara professionellt irriterande, Leila bakar kakor man inte orkar zappa bort på bästa dekistid & jag kör mitt eget race utför. Alla har väll sin grej. Min är att ha samma oflyt som Aralsjön.

Kedjeröka i sängen, djupdyka ner i chicmagasin som låter mig veta att jag kan spraya lite Moroccanoil Glitter Shine på en hårborste för att förhindra frissigt hår men som ger mig en sistaplats i Bezzerwizzer -  & bara vänta på att sjunka ännu lägre. På att få spela Timbuktus ”The botten is nådd” på repeat igen.

Läs även andra bloggares åsikter om psykisk ohälsa, kulturhuvudstad,