I miss the comfort in being sad

Världens mest fängslande & gripande människoöde tolkat av världens bästa Jessica Lange; och det är utan tvivel det skarpaste & mest bländade stjärnfallet jag någonsin skådat. För mig är det här torrhulkande personifierat, som att bli scarred for life utan att faktiskt blöda. Eftersom jag är en emotionellt hämmad coward som geschwint ryggar bak när inre eller yttre konflikter börjar blossa upp så är Frances alltid, alltid mitt förstahandsval när jag vill slå sönder & krossa allt som kommer i min väg. Jag låter ett fabulöst, rakryggat alltjagönskarattjagvar-braveheart skrika åt mig istället. 

Se den. Om & om igen. 

 ”Blond, vacker och med en elektriskt sexuell magnetism får hon bioduken att brinna. Men drömfabriken blir en mardröm. Hon vägrar bli en marionett i storbolagens händer.

Hon gör uppror mot konventioner och hela den glittrande låtsasvärld där människor ofta är förbrukningsvaror. Hollywood svarar med att frysa ut henne. Hon dras allt mer ner i missbruk och hamnar under förmyndarskap av sin dominanta mor. På mentalsjukhus utsätts hon för en brutal förnedring. Med hjälp av elchocker och lobotomi ska hennes uppror tyglas. Hon ska bli normal och samhällsanpassad. Men är det verkligen hon som är galen? Eller världen runt omkring henne...? ” 

Frances